Usch…. jag är så rädd. Magen vänder sig nästan ut och in, jag har svårt att ta mig för nånting. Jag sitter här i soffan med milobebisen bredvid mig och stirrar framför mig och inser att jag lika gärna kan blogga om eländet!
Jag har ju haft ett hål i typ, usch jag skäms för jag vet fan inte hur länge jag haft det nu. Jag tog upp det på bloggen för 1000 år sen känns det som och den gången fick jag kommentarer typ som GÅ TILL TANDLÄKAREN NU!!!!! Det gjorde jag inte. Jag har inte vågat. Mamma, som är mån om sin lilla bebis, skällde ut mig, tvingade mig att ringa tandis o boka tid! "Jag betalar Nina så att du fan inte har nånting kvar att skylla på!!!" Mamma ringde mig varje dag tills att jag ringde och bokade tiden. Nu har den där förbannade tiden kommit. Idag ska jag dit.
Skulle på riktigt kunna börja gråta nu!! Jag VILL VERKLIGEN INTE!!! Men jag måste. Jag kommer säkert att få ont i den snart och då är det ju inte såå kul. Tandläkaren kommer ju att bli arg oxå när hon ser vad jag gjort, skitit i att jag har ett jättehål! Husbandet ska följa med och ta Milobebisen, och vara ett stöd till mig. Huuuu, jag är så rädd rädd rädd. Jag skulle hellre åka in och föda barn på nytt än att gå dit.
Men men, kommer ni ihåg att jag skulle börja bli lite tuffare??
Jag kanske ska ta det här som en första grej?
Ja det gör jag!!
Nu jävlar ska jag till tandläkaren, och jag ska fan inte vara rädd! Nej, jag ska till tandläkaren och jag ska fan inte vara rädd. Jag kanske får vara lite rädd, men jag VÅGAR ju! Jag GÅR ju verkligen dit. Det får räcka som tufferi för idag.
Håll tummarna för mig.
