Här har vi han som bestämmer. Tack för sympatier vill jag börja med. Jag visste att vi inte var totalt puckade… Det är ni bloggisar som rätar ut mina frågetecken. Dock så undrar jag hur Du Ulrica pallade med 2 kolikbarn,i varsina 9 månader och ta ALLA nattvak förutom på helgerna? Hur stod du upp? Hur orkade du med nånting? Hur kom de sig att du inte bröt ihop? Jag känner att det är så mycket annat man ska räcka till för! De andra barnen o deras intressen,hemmet,resten av ens familj,att orka leva o skratta nångång då o då,ta en långpromenad med vagnen,att orka handla o laga mat,att orka ta hand om sig själv? Låter väldigt jobbigt det du har varit med om! Vissa kvinnor verkar palla med hur mycket som helst…jag är nog inte sån.
