De läsare som följt mina inlägg på min förra portal vet hur trist vårt senaste halvår varit.
Vår lilla Zoé har hunnit med både RS och lunginflammation, och mer eller mindre levt med konstant rossel i luftrören sedan v 2. Lo har varit mer hemma än på förskolan, och vi övriga har haft våra beskärda delar av eländet! Lägg därtill några incidenter för Oliver på skolan (läs: isboll i huvudet, slagit huvudet i en trädstubbe) med blodvite och försäkringsärenden hos skolan. Vi har haft att göra helt enkelt!
Så när telefonen ringde igår, vid 13, och jag såg att det var skolan tänkte jag ”åh nej!”. Och mycket riktigt.. Han hade gjort sig illa igen.
Han älskar ju att stå i mål när de spelar fotboll, och igår hade han fått en boll lite olyckligt på vänstra handens fingrar (han är dessutom vänsterhänt).
När jag kom dit kunde han böja fingrarna och jag tänkte att det säkert bara var en stukning. Men när jag bad honom vrida handen såg jag hur smärtan högg i hela honom. Eftersom jag själv haft sprickor i 4/10 fingrar och en tumme ur led känner jag igen smärtan när jag ser den. Vi tog oss hem och jag lindade försiktigt underarmen och handleden på honom, och satte på honom en provisorisk mitella av en gammal halsduk.
Jag slog en signal till 1177, från bilen, och fick rådet att åka till närakuten. Vi har ju mer eller mindre haft klippkort på Haga närakut med Zoé under vintern så dit styrde jag kosan.
Vi kom i rättan tid, väntetiden var kort, personalen fantastisk, röntgen redo. 2 1/2 timme senare satt vi i bilen hem igen. Med en underarm i lysande rött gips- paket!
Fraktur på strålbenet, helt av såg jag på röntgen bilden. En skada som ibland kan förvärras om benet hamnar ur läge eller vrider sig. Tack och lov såg Olivers ut att ligga ”dikt an”. Remiss till barnortoped inom 2 veckor. Vår lilla olyckskorp! ?
