Som vi kämpat med det här! I riktig motvind. Sedan i vintras har Oliver gått i Medzleys simskola, för att jag vill att han ska vara simkunnig i sommar.
Han har varit på gång länge, men inte riktigt varit redo att kämpa för det. Jag har längs vägen insett att det inte är så konstigt. De lär sig ju så mycket heeeela tiden just nu. Läsa, skriva, en massa fakta, rita, stegisättning på handbollen, fintar, regler, skottfint i fotbollen, nya fusk på Xbox, köra skidor osv osv. Klart att det tar stopp någonstans!
Och jag har varit envis, tjatig (med dåligt samvete nu). Lägg därtill all förbannad sjukdom som hela tiden ställt till det för oss! Jag tror att han missat totalt hälften av gångerna.
Men igår hände det något. Han bestämde sig!!
Vi åkte iväg han, jag, Lo och Zoé (Yes! Mamman med tre ej simdugliga barn! Tur vi har armringar på två! ?). Vi övade i 20 minuter, sedan fick han leka/mysa/åka vattenrutschbanor i 20 min innan det var dags för simskola.
Han hade frågat simskoleläraren om han fick gå upp i nästa steg. ”Ja”, svarade hon, ”om du visar mig att du klarar att simma från kant till kant, både bröst-och ryggsim och kan flyta så får du det!”
Och han bara gjorde det!! Han är min största idol. Plötsligt fanns där en enorm vilja, allting klaffade och varje simtag togs med en sådan självklarhet!
Mamman grät. Och grät.
Sen hann vi precis från badhus till gympahall, i annan ände av kommunen, för att lämna av honom på handbollsträningen. Måndagar är slitsamma för pojken!❤️ Det är tur att han tycker att det är roligt.
Riktigt bra jobbat ?! Det är så mycket som händer i barnens värld i den åldern?.
Det är en skön känsla när allt slit ger resultat.
Ha de bra??.
Det är ju det! Det är så lätt att glömma mitt i allt tränande, tjat och ekorr-hjulet till vardag! Synd att en bruten handled kom imellan, men vi får mängdträna igen när gipset är borta.:)
Heja Oliver du är bäst!
Imorron ska jag följa med William till Medleys simskola. Det är avslutning för denna terminen.
Kram. till er alla