Jag har rymt lite. Efter 3 timmars barnhysteri i kombination med kvartersstäd, behöver någon axla rollen att söva den obstinata 2-åringen. Vilken tur att det sammanfaller med att den fyrbenta farbrorn behöver ut på promenad!
Så nu går jag här, och vilar öronen en stund. Lo har inte varit sig lik sedan magbacillen hoppade på henne i måndags. Hon äter igen, och magen är påväg åt rätt håll. Men hennes humör… Vojne vojne!
Hade jag inte redan tappat en massa hår pga amningen så hade jag förmodligen slitit av det nu..
Hennes humör matchas dessutom upp av Oliver, som lämpligt nog just nu är en retsticka av rang!
Det fanns dock några ljusglimtar under förmiddagen. Som när de hjälptes åt att bära nedsågade grenar till containern. ❤️
Nu funderar jag mest på om vi ska inviga bastun hemma. Den har nämligen varit fullproppad med grejerna till trampolinen hela långa vintern, och därför inte kommit till användning. Kanske blir det idag….
Ögonblicket EFTER hundpussen.. När kameran i telefonen är för kall och seg. ? Livet är inte perfekt, och därför heller inte bilderna.
