Carros kök

Igår eftermiddag kändes det mesta bra. Oliver är stadigheten själv på Carving-skidorna, det är så roligt att se! Flera turer uppifrån toppen och ner till dal-botten hann han med tillsammans med sin pappa igår. Lyckan lyser i hela ansiktet.

Själv var jag förpassad till stugan med tjejerna under förmiddagen. Att knata upp och ner för backen med dubbelvagnen är tungt och slitsamt, och kroppen sa ifrån.

På eftermiddagen vågade vi oss ner till Skidcenter Väst, där det finns rullband och möjlighet även för Lo att testa skidorna (om hon skulle vilja). 2 åk blev det. Sen var hon nöjd. Hon lekte runt i lilla lekplatsen (som ser ut som en pistmaskin), vi fikade glass och kladdkaka och sysselsatte oss efter förutsättningarna.

Vi började fundera på hur vi skulle kunna lägga upp onsdagen. Kanske kunde vi ta med mitt skidpaket ner till Skidcenter Väst, så skulle vi kunna bytas av där, T och jag? Oliver längtar efter att få visa mig alla backar han åkt (bland annat bland pucklar och hopp i Ski-cross-banan!).

Så kom natten.

Lo var gnällig redan igår. Jag hade det på känn. Klockan 2 vaknade hon, med 39,1 i feber. Lagom tills hon somnat vaknade Zoé. Med 39,1 i feber..

Ödet är emot mig. Den här skidsemestern är inte min att ha.