Det har ekat tomt, jag vet!
Tomas har opererats, vi har varit sjuka allihop, julavslutningar med handbollen, konsertbesök, Köpenhamns-resa, julfirande och nyårsafton. Jag har inte orkat. Inte haft lust. Det ligger ett halvt skrivet inlägg om Köpenhamn, som jag ska skriva klart och publicera, resten får vara.
Tomas är opererad. Han var sjukskriven större delen av december och därefter tog han ut rejält med semesterdagar. Operationen i sig har gått bra, nu i veckan ska han lämna prover inför återbesöket nästa vecka. Då får vi äntligen veta om allt är ok. Eller om det blir en ny operation. Denna väntan…
Lo har förvandlats till en klätterapa med tidernas värsta humörsvängningar. Hej och hå vad man får kämpa på, för att hänga med i hennes svängar!
Oliver njuter jullovets fröjd, men såhär med en vecka kvar märks det att han börjar sakna kompisarna.
Jag då? Jag börjar känna mig lite redo för en vardag med jobb. Det är ljuvligt att vara hemma med familjen på alla sätt, att vara föräldraledig likaså. Men jag längtar efter att få spela med kollegorna igen, få inspireras, utmana mig själv och starta dagen med en kopp kaffe i sällskap med andra kaffedrickare ( ? ).
Men först ska T bli friskförklarad. Sen ska jag komma tillrätta med sömnen, maten och träningen. Så ska livet ordna upp sig igen!
Årets nyårslöfte är utmanande men väldigt basic:
Jag lovar att bli en gladare och roligare mamma. Att ta mig igenom varje motgång med huvudet högt, och njuta av varje stund som livet har att ge.
