Det blir inte alltid som man tänkt sig. (Känns som en standardfras i min blogg!) Återigen har jag gjort massor, förutom att blogga! Allting rullar liksom på. Rutinerna har satt sig för morgnarna, frukosten som intas, tandborstning, den obligatoriska bajsblöjan som försenar vår avmarsch v a r j e m o r g o n! Slår aldrig fel liksom! 😉
I måndags blev det inte alls som det var tänkt. Oliver ville ha en nyckelring i tröjans dragkedja. En sådan där stor, med lång kedja. Mamman sa blankt nej, försökte på ett pedagogiskt vis förklara att risken för att han skulle fastna med den i skolans klätterställning var enorm. Det slog inte väl ut. He went to the dark side. Ordentligt!
För att göra en lång historia kort. Vi kom 1 timme försent till skolan. Utan nyckelring. Tack och lov var han inte arg längre. Men heller inte villig att erkänna, och be om ursäkt, för vad han sagt och gjort. (NÄR har han lärt sig så många fula ord?!)
Jag lämnade över honom till en fritidspedagog, som såg att jag var i upplösningstillstånd. Jag gick hemåt, med Lo i vagnen, och en kissnödig hund. Hulkandes.
Resten av dagen var jag ett kolli. Orkade inte göra någonting, mer än lunch. På eftermiddagen hämtade jag hem en lika trött påg. Han hade tom nickat till på melliset. Ja, det sliter att bli så in i bängen förbannad!
Vid hemkomst var det lillasyster som fick min bägare att rinna över. Grinig, var överallt hon inte får (hundens vattenskål, blöjtunnan i badrummet osv). Pappan skickade sms ”behöver jag handla något?”
Han fick svaret: ”se om du hittar tålamod och bättre humör på burk!!”
Måndag liksom. High life!
Då händer det. Pappan dyker upp i ytterdörren. Med ett stort fång blommor och en liten present, som han kommit överens med sonen om att han skulle överräcka.
”Förlåt mamma.”
