Att leva med en blivande 6-åring. Aldrig en lugn stund, tyst minut och tvära kast mellan fullständig lycka och känslomässigt kaos i en enda härlig röra. 😉
Vi har just nu ett litet avbräck från varann. Oliver har egen semester, i några dagar, med äventyr hos mormor och morfar. Skönt. Och ledsamt. Mamman blir som en 6-åring istället. Tvära kast mellan att njuta av lugnet, och känslomässigt kaos… Vi är mer lika än vad jag vill erkänna, min 6-åring och jag.
Allt hade nog känts något lättare om jag inte visste hur mycket han tänker. Saknar. Känner. Vår lilla känslomässiga unge.
Lägg därtill en aning feber. Hos honom, inte mig. Mormor och morfar kurerar den, och hans onda nacke med Ipren. Mammahjärtat värker…
