Du är ljuvlig lilla vän. Men dagar som denna, när vi haft fullständigt värdelösa nätter alldeles för länge, vädret är underbart, och du vägrar sova mer än de 15 minutrarna (av 30) när vi rastade hunden, då får jag en känsla av att vilja säga upp mig från föräldraskapet. Åtminstone för en timmes egen tid, sovandes i solsängen.
Ja, jag har skaffat barn av egen fri vilja, tillsammans med min man. Ja, jag har själv gjort valet att amma och därmed självmant påtagit mig det yttersta ansvaret för din faktiska överlevnad (det är ju trots allt jag som ÄR maten!) samt ta ut ledighet för ditt första levnadsår.
Men för att kunna vara din allra allra bästa mamma, så behöver jag ett litet andningshål. Annars blir allt pannkaka.
Idag blev allt pannkaka… förlåt mig…
