Måndag morgon. Regnet faller. 5-åringen är svårväckt, och när han väl klivit upp börjar klagosången. Eller ska jag säga gnat-ramsan?
Blir så trött på min egen röst. Att tjata. Ja, jag skulle ju kunna låta bli. Men då är alternativen matning eller inte komma iväg till förskolan förrän till lunch..
Det känns lite tu-delat. Han får gärna vara hemma, sommarlovet har ju egentligen börjat. Men nu är han inne på sina sista veckor med förskolekompisarna. Efter ledigheten (vecka 27-32) är det skolstart i förskoleklassen, och de är bara 4 kompisar som hänger ihop från förskolan. Resterande kompisar ska gå på en annan skola. Därför tänker jag att han får leka av sig så mycket det bara går den här sista tiden.
Just idag surar han lite extra över att behöva ha regnoverallen på sig (som han så himla gärna ville att jag skulle köpa i mars så att han skulle slippa hängsle-galonisar!). Riktig måndags-feeling alltså!
Förra onsdagen hade de avslutning, med hela avdelningen för sig själva (barnen födda 2012 fick vara på annan avdelning). De åt hamburgare med klyftpotatis och SAFT till lunch och 14.30 hade familjerna bjudits in till fika, dans- och sånguppvisning och medaljutdelning.
På torsdag är det dags för den sista Gårdsfesten. Alla familjer har med egen picknick på förskolans gård, de bjuder på glass till barnen, man tackar av fröknarna och säger ”Glad Sommar!”.
Vi är 3 föräldrapar som gått ihop till sommarpresenter för fröknarna. Varsin pocketbok, en liten flaska rosa Alexandre Bonnet och god choklad ska våra söner få lämna över som tack för de här åren.
Liten har blivit stor. Det är galet vad tiden går! För jag är väl inte en dag över 25? 😉
