Natten till måndag, i Alcudia, fick Lo feber. Hela semestern har hon ätit en gång varje natt, så när jag vaknade till av att hon stökade i sängen tog jag upp henne för att amma. Stackarn var alldeles varm, så jag rotade fram febertermometern i mörkret och tog tempen. 38,7. Ammade och sen fick hon sova i min famn, för hon var så ledsen. Hjärtat går verkligen sönder när ens barn blir sjuka!
På måndagen gav vi henne alvedon var 6-8 timme, hon kändes lite piggare och fick ligga vid bröstet när hon så önskade. Skuggan hela dagen, och prinsessan sov en hel del.
Febern satt i tills vi kom hem på tisdagen. Först fram emot onsdag eftermiddag gav den med sig. Men hon har fortsatt ha lite ont i magen på förmiddagarna, och i natt har hon vaknat ledsen varannan timme. Vid 4 förstod jag varför. Förkylningen är här!
Stackaren var alldeles täppt innan hon fick bröstet och det lättade. Så sista passet, mellan 4.30 och 6, sov jag sittande med henne i soffan.
Det är väl alla baciller på flyget som satt sig, i kombination med temperaturskiftena på Mallis. Serveringspersonal på hotellet berättade att det är väldigt vanligt, för små barn i Los ålder, att få feber utan anledning vid denna tiden på året. Varma dagar kontra kalla nätter gör att de små kropparna inte hinner ställa om i temperaturskiftningarna, med feber som resultat.
Nu sittsover hon i babyskyddet, mitt lilla pyre.
