6 månader. Vad hände? Det känns som det var igår hon låg där inne!
6 månader av oändlig kärlek.
Det finns stunder, när du ser på mig, som tiden stannar upp och du ser rakt in i själen på mig. Granskande, stilla och eftertänksamt.
I nästa ögonblick ger du mig ditt allra bredaste och mest pillemariska leende, full av påhitt,livsglädje, lek och bus.
Din bror och du. Ni avgudar verkligen varandra. Ingen får dig att skratta och jollra som han! Ni är lika,
men ändå så olika. Han är den roligaste du vet (snäppet före Babblarna), i gengäld händer det (redan nu!) att han tycker att du är aningen odräglig. 😉
Bobo har du inte riktigt upptäckt än. Han är verkligen den där lugna farbrorn som du får sitta och ligga mot precis hur du vill. Han rör inte en tass och låter dig hållas.
Din pappa underhåller dig så att du ska vara nöjd om kvällarna. De lugna stunderna är få, för du far runt likt en virvelvind. Du ska helst stå upp/sitta ner/dra i håret/känna i ansiktet/ klättra runt för att vara nöjd.
Och jag då? Din mamma?
Jag njuter varje stund. Varje ögonblick. Varje leende. Alla gånger du somnar i min famn sitter jag kvar i ett tidlöst parallellt universum. Tid och rum är oviktigt. Varje stund av dina sovande andetag. Din lilla närhetstörstande kropp mot min. Ibland undrar jag om det inte egentligen är jag som har det där omättliga behovet av Din närhet…
Vi älskar dig pyret. Grattis på 1/2-årsdagen. <3
