Hur galet låter inte det? Solen har äntligen kikat fram, och varje vettig människa längtar till sommaren.
Men jag, jag längtar lite till sensommaren och hösten jag. Knasboll! Men nu ska jag berätta varför.
Jag längtar efter att få ta ut familjen i skogen. Plocka blåbär, lingon och svamp! Så mycket att det sliter lite i kroppen.
Det finns en väldigt enkel förklaring till det. De senaste 3 åren har Oliver och jag gjort de där svamputflykterna ensamma med Bobo på helgerna. Anledningen? Så att T skulle kunna få tid och lugn för att tentaplugga. Under 2,5 år studerade han ju ekonomichefsprogrammet på FEI samtidigt som han arbetade heltid.
I höstas, när T äntligen var klar med skolan, kändes långa svamppromenader otänkbart. Med Lo i magen, och konstant dåligt mående, var längre utflykter inte att tänka på.
Så jag gick bet på mina skogsupplevelser. Nu längtar jag mig gråhårig efter dem. Men först betar vi av vår och sommar. Shortsväder och en bikinisäsong i vassen. 😉
