Klockan slår tolv. Lunchen är just intagen. Strax ska vi ta ut Bobo på den obligatoriska ”mitt-på- dagen- långpromenaden”. Förmiddagen har varit helt galet effektiv..
Tanken var att svärmor skulle kommit och hälsat på idag. Men tyvärr var det sommardäck på bilen, och kallgrader. Inte en optimal kombination när man ska köra ett antal mil för att kunna hälsa på.
Tjälknölen som skulle ätas till fredagsmiddag, gick i ugnen i natt för att istället bli torsdagsmiddag. Men nu blir det fredag ändå. (Recept kommer när hela middagen är spikad och klar!)
Den står i saltbadet till kl 13.30, då är det dags att ta upp den, vira in den i folie och förpassa den till kylen.
Kvällens middag är mer eller mindre klar. Soppan är kokad, surdegen står på jäsning (gör det enkelt och gräddar frallor på den!), bara lite panchetta eller bacon som ska bräckas och mozzarella som ska skivas.
En tvättmaskin har hunnit gå, Oliver är tvagad och nu sitter jag i soffan med våffelkoma och nyammad grodprinsessa i famnen. Vi hade lite smet över sedan i söndags, så jag gräddade dem till lunch åt mig och Oliver (som ju är hemma, eftersom vi skulle fått besök).
Det gör mig inget. Förvisso missar han en del på förskolan, han går ju aldrig 5-dagarsvecka! Men han är inne i någon slags kombinerad 6-års-säga-emot/katastoftankar/stor-vill-vara-liten- period nu. Aningen påfrestande vissa dagar, men vi försöker prata mycket om det. Sätta ord på känslorna och på så vis lätta på trycket för honom. Han är nästan absurt orolig för att något ska hända Lo också…
Nåväl, det är dags att lägga ner pyret i vagnen och gå ut och traska. Det gäller att passa på när solen kikar fram!
I måndags sken solen, vi hade vårkänslor och grabbarna planterade lite vårblomster på framsidan.
Lo börjar visa mer och mer intresse för ”Mr Elephant”, gungdjuret från Nattou. För liten för att sitta och gunga än så länge, men klappa och dra i snabeln funkar ju! 😉
Min lille spillevink. Ena dagen så full av det man inte får kalla trots, nästa dag gosbusig mammagris!
Surdegen. Nu jäser den så fint! Fick denna grund av en kollega för typ 2,5 år sedan. Än håller jag liv i den!
