Carros kök

När jag började blogga i april kunde jag aldrig ana att bloggandet skulle innebära så många nya vänner! För även om jag inte mött dem särskilt ofta, så ställer de upp sådär som bara vänner gör…

Kaoset igår. Jag skrattade och grät samtidigt. Förbannade mig själv för att jag inte lyssnat på min egen magkänsla. Att bemötandet från kontakten på Sjökrogen känts vagt, tveksamt och osäkert. Så blev det som det blev…

Jag försökte få kontakt med Café Båthuset i Huvudsta. Men fick, sent på kvällen, besked om att de redan var uppbokade.

Så hörde Nettan av sig. Hade vi kollat med Stadshuskällaren? Hennes man är kökschef där och de undrade vad vi tänkt oss. När vi vädrat lite tankar skrev hon att hon och Magnus tyckte att jag skulle kontakta bokningen på Stadshuskällaren och se om det var ledigt.

Jag slängde iväg ett mail. Tänkte att jag inte hade något att förlora.

Imorse fick jag ett otroligt trevligt samtal därifrån. Självklart skulle de hjälpa oss nu när vi haft sådan otur! Hur ville vi ha det? Antal gäster? Barn? (”Då får vi hitta på något roligt med buffébordet!”). Ville vi ha dessertbuffé också?

Jag blev alldeles varm. Och glad. Så proffsigt och ”service minded”. Varför hade jag inte tänkt på det tidigare? (Jag vet precis varför. Onödigt förutfattade meningar om att det skulle vara ”för fint”, och inte det familjära vi är ute efter.) 

Tvärt om skulle jag säga nu! Så väl bemött, och de verkar uppenbarligen skapa stämning beroende på sällskapet. Ingen är gladare än jag!!

Så nu är vi på banan igen! Tack vare Womsa-familjen och Nettan, Är så glad för att jag bestämde mig för att tacka ja till att blogga här. En samling underbara människor! ❤