Oliver klagade över huvudvärk på väg hem från förskolan igår.
Det visade sig ganska snabbt att han varken ätit eller druckit ordentligt under dagen. (Någon stark marrockansk gryta som väldigt få barn ätit av.)
Så vid hemkomst fick det bli extra mycket dryck och mat, han hade ju kört slut på energin fullständigt genom bus och lek i förskolans pulkabacke hela dagen.
Just nu är han inne i en period när han inte vågar somna själv. Mycket mardrömmar och fäktande under natten. Så nattningen är lite meckig när T rastar Bobo sista rundan. Minsta tjorv från lillfisan gör att jag måste upp och traska med henne (magen strular för henne på kvällarna), och då vill han inte ligga kvar i sängen. Det hela blir en ond spiral, och resultatet förstår ni ju själva. Han sover alldeles för lite.
Jag upplever att den här oron kommit med Lo. Han pratar mycket om döden, att han vill att vi ska begravas tillsammans hela familjen när vi dör. Hålla handen i graven osv. Att han ska ta hand om sin syster när T och jag dör..
Han kan bli helt förstörd och otröstlig när han tänker på att Bobo är gammal, och kommer att dö först.
Oerhört djupa tankar. Jag försöker verkligen ventilera med honom. Så att han får ur sig alla tankar och funderingar. Trösta och finnas tillhands..
Så när han vaknade imorse hade han fortfarande lite ont i huvudet. Och ja, det hade kanske varit bättre att ta honom till förskolan idag. Men med hans feberperioder i minnet (som ofta börjat med huvudvärk), tar jag inga risker. Det blir hemma-dag idag.
