Hej där,
Jag har låtit bloggen ligga. Njutit maximalt av tiden. Den med familjen. Den som, på något sätt, kändes livsavgörande just nu. Tiden med lilla familjen HOS familjen. Min familj, mina föräldrar och min bror och svägerska…
Ibland gror den in sig riktigt djupt, den där förbannade saknaden som är så stor. Den som man känner när ens nära finns över 60 mil bort. Och har den väl börjat gro så fortplantar den sig likt pesten. Dyker upp i ögonblick när man är som djupast, längst ner i avgrundshålet av sömnbrist, småbarnskoma och överhoppad av alla måsten…
Men nu har vi skrämt den på flykten. För ett tag framöver, hoppas jag. Jag har väl inte direkt fått ladda sömnkontot, men kärlekskontot är översvämmat. Och det vet ju alla, att kärlek övervinner ALL trötthet! <3
♡♡♡♡♡ ett hjärta för er var!
Tack för supermysiga dagar!