Ni vet de där dagarna när man, redan innan klockan ringer, känner att det kommer bli en riktig pissedag? This is one of those days….
Stökig sömn hela natten. Stökig unge i magen, stökig unge bredvid. Sambon på 3 dagars kick-off med jobbet. Yeah!!!
Redan innan klockan ringde vaknade O, låg och pillade mig i ansiktet och ville förmodligen bara gosa. Problemet var att hans kära moder var så förtvivlat trött att det kändes som att hon skulle krackelera och gå sönder vid minsta beröring. Inte en helt ultimat kombo alltså. 😉
När klockan ringde, vid 6 (snaaaark!) klev vi upp. För att inse att Oliver hade utslag på handen och ett öga som kliade. Fram med Clarityn-tabletterna, och därmed nästa motgång…
Ja, ni vet ju själva hur det går att svälja minsta tablett om man lutar huvudet framåt. Inte tusan hamnar tabletten långt in på tungan.. Svårsvald tablett och därmed ilsken 5-åring. (Mamman funderar här på att checka ut fullständigt!)
Dags för frukost. Den där nya yoghurten han valde i affären igår. I vanliga fall äter han sina flingor med vanlig filmjölk alt mjölk. Men ibland, som igår, när han är sådär underbar, snäll, hjälpsam och himla duktig i affären (direkt efter förskolan, den där tiden när många barn löper amok för att de är trötta och hungriga!), så får han välja en ”lyxyoghurt” med fruktsmak. Han valde apelsin… Frågade om han var säker… Jodå, den skulle han ha!
Här borde jag dragit för ridån för hela torsdagen, och gått till sängs igen… För jag visste ju hur det skulle bli!
Yoghurten var såklart inte ALLS hans smak. Tvärvägran, biet var åter… Likaså bidrottningen! Jag som lovat mig själv att under inga omständigheter låta mig hetsas upp..
Det räckte liksom med de där förvärkarna jag fick på jobbet i måndags! I v 31… Molvärken som strålade i benen, ryggen och hela magen. Som gjorde att jag inte kunde sitta ner, utan vanka runt oroligt i väntan på att komma fram i telefonväxeln till barnmorskan. Som fick mig att bli helt blöt i pannan. Som gjorde att magen gång på gång drog ihop sig, och bebis att trycka desperat neråt.. Och som, tack och lov, släppte med alvedon och vila.
Får skylla mig själv efter helgen. Tog det inte tillräckligt lugnt.. En rastlös själ som inte ser sina egna begränsningar. En idiot helt enkelt.
Nåväl, åter till frukosten. Satte mig på golvet, drog ner ungen i knäet. Kramade tyst… Förklarade att jag har dåligt tålamod, och ingen ork… Att jag känner mig ledsen, och inte arg, över att morgonen inte blivit som vi lovat varandra. Man ska välja sina fighter med de små. Insåg att jag inte var redo för dagens. Så jag tog hans tallrik, tvingade mig själv att äta upp den (svårt iom att jag fortfarande får kämpa med varje måltidstugga). Han fick flingor och mjölk, fighten var över och vi kunde njuta av frukosten.
