Carros kök

Trevlig överskrift va’?! ? Finns liksom inte så många andra sätt att beskriva det på.

Det har varit några konstiga veckor, de här senaste två. Matbesväret och illamåendet är åter. Tror att mycket beror på dåligt med plats i magen och magsyra. Kan man inte ens dricka två klunkar vatten utan hisskänsla i matstrupen så blir känslan för mat och hunger genast minimal.

Värst är morgnarna och förmiddagarna. Så trots alla pekpinnar om att äta på fasta tider, vara noggrann med frukost osv så avstår jag den, 5/7 dagar i veckan ungefär. Men jag känner efter från dag till dag. Igår kunde jag inte äta förrän 10.20, imorse kunde jag äta frukost med mini-me. Du hajjar poängen va’? ”En dag i sänder” är min grej just nu.

Igår eftermiddag, efter lite för många sammandragningar, övning på jobbet och flängande till Vallentuna för att köpa en begagnad Strömberg-gravid-skaljacka och överdragsbyxor (det krävs allväderskläder när man har hund liksom!), var jag hemma om för ett snabbt toa-besök (blåsan pallar nada!) innan jag skulle ta ut Bobo på en runda i regnet.

Då händer det som man kanske inte riktigt förväntar sig i vecka 28…. Slemproppen gick! 

Har inget som helst minne av när den rök under graviditeten med Oliver, men vill minnas att det var några veckor före förlossningen. Rädslan över för tidig födsel nu växte likt en enorm skugga runt omkring mig. Jag VET ju att det kan betyda allt mellan himmel och jord när den där proppen går.. Det KAN ju innebära att det bildas en ny…. Eller att livmoderhalsen förbereder sig för förlossning (!).. 

Klockan var i varjefall så mycket att jag inte kunde komma i kontakt med min bm. Så jag ringde imorse istället.

Anteckning i journalen och råd om att hålla koll på fostervatten-läckage och ev blödning, annars ingen fara…

Det märkliga är att magen förändrats från igår till idag… Plötsligt är den mindre! (Eller hur, man tror liksom inte att det är möjligt!).

Den här bilden är från i tisdags kväll. Oliver ville ta en ”mysbild med bebisen”.

Förvisso lite annan vinkel, men plötslig ser jag navel och byxkant?!

Kan ju vara så att busungen där inne bara bestämt sig för att snurra runt, och lägga rumpan mot min ryggrad istället…. Men förändringen är som att backa graviditetskalendern typ 2 månader tillbaks!

Trycket neråt har inte direkt minskat. Kampen om hur mycket plats min kissblåsan ska få ta, vinner den däringa rackarungen h e l a tiden! 

Så jag är sjukt vaksam på kroppens indikationer nu. Vila, vila och åter vila! (Försöker jag i varjefall… Svårt att bara plocka ut Duracell-batterierna ur den här kaninen! ?)

Rent demonstrativt tänker jag i varjefall inte panikpacka BB-väskan ännu. Det kan den här kroppen glömma!