Så var vardagen igång igen. Klockan på ringning, dusch, fix, väckning, frukost osv osv.
Igår, före läggdags, hade vi ett samtal med Oliver om vikten av att hjälpas åt på morgnarna denna hösten. Eftersom jag haft så mycket sammandragningar så är det ett lugnt tempo som gäller, men samtidigt se till att göra det man ska (läs: äta sin frukost ordentligt, klä på sig sina kläder utan kvissel m.m) i tid så att mamma inte behöver känna någon stress innan hon ska till jobbet. Vi pratade om att det såklart finns alternativ, och det är att man åker tidigare med pappa och därmed får äta frukost på förskolan, men det var inget som tilltalade lille herrn!
Så idag körde vi igång. Jag har dock inga ”direkta” tider att passa på jobbet denna veckan, då vi har schemalagd uppspelning, vilket innebär att veckan spenderas med instrumentet i högsta hugg för att komma i form igen. (Föreställ dig en idrottare som tar semester för säsongen… Man vill gärna kunna ha ”riktig” semester, utan spel och sen måste man komma i form igen, musklerna ska komma i fas.. Ja, du läste rätt.. Musklerna! Läppmuskulaturen, hastigheten i fingrarna, den förslappade tungan som återigen ska artikulera varje ton med omsorg. Djupandningen, lufttryck m.m, m. m.)
Så Oliver kommer att få en mjukstart på förskolan. Inte så långa dagar, är han morgontrött kan han sova lite extra, jag hämtar när jag känner mig klar (eller övar ett pass extra på kvällen istället).
Känns skönt för både honom och mig att ha en mjukstart. Framförallt med försommarens sjukdomar i färskt minne.
Min ambis behöver sig en riktig genomkörare denna veckan (ambis= embouchure= läppens kondition för oss blåsmusiker). Efter dagens övning känns den svullen som en botox-läpp. Lite sträv, öm, stel och inte speciellt samarbetsvillig. Morgondagen får bjuda på flexibilitetsövningar, korta och många pass.
Men nu är det dags för ett tjockt lager Carmex på den trötta läppen, bästa kuren så att den inte spricker eller blir ännu stelare. 🙂
Natti!
