Carros kök

Vi borde ha sett dem… Det dåliga vädret… Olivers feber… Slut på campingplatser på de tilltänkta resemålen… Tältuppsättning i regn… De högljudda grannarna som kom dag 2… Ändå höll vi fast vid att det var ”så skönt och fridfullt och precis vad vi behövde!”.

Tills middagen andra kvällen, tack och lov i samband med besök av svärföräldrarna. Efter en promenad i Trosa, lite shopping och mathandling (skaldjur, rökt lax, makrill, bröd osv osv).

Medan jag fixade bulgur på spritköket, och korv på grillen till lilleman så hände det… Det där som man inte vill ska hända mitt i semestern.. Grabbarna sparkade boll, Oliver hade jätteroligt. Då ser jag det i slowmotion, hur T skulle vända med fotbollen, men trampar snett…!

Han låg kvar orimligt länge, det är inte likt honom att inte vara uppe och skutta direkt! Jag rusade mot bilen och första förbandsväskan… Han tog sig upp med lite hjälp, hoppade till bänken där vi dukat upp middagen. Vristen var redan i färgförändring, knölen på utsidan var minst 5 gånger så stor som normalt. Svullnad upp mot smalbenet.

”Jag hörde ett knäck” förklarade han. Helvete tänkte jag. Nu skiter det sig! Satte ett hårt tryckförband. 

Vi åt middagen, och när svärmor och jag diskade i pentryt så fick jag ett sms ifrån honom. ”Det är nog värre än vad jag vill att det ska vara”. Han ringde sjukvårdsrådgivningen och blev tillsagd att åka in till akuten i Nyköping.

Sagt och gjort, det var bara att riva tältet, stuva in allt i bilarna (tack och lov för preussisk packning, ordning och reda i lådor osv, bara lite lösa pinaler som fick följa med i svärisarnas bil). Skickade en hysteriskt ledsen Oliver och en trött hund (jobbigt att vakta tältet och reagera på alla ljud) med T:s föräldrar hem och satte mig bakom ratten för att styra bilen mot Nyköping. Klockan var väl 21.45 när vi lämnade Trosa havsbad.

Väl framme i Nyköping fick vi vänta en liten stund, sen blev vi inkallade i korridoren innanför väntrummet. ”Jo, det är 5 timmars väntetid till läkaren. Men någon röntgen blir inte aktuell förrän kl 8 imorgon bitti, för de har nattstängt och stängde kl 22!” (Vi var där 22.45).

Suck… Kass i kvadrat! Tydligen inte första gången 1177 skickar patienter, i behov av röntgen, till Nyköping kvälls- och nattetid. 

Det var bara att köra till Strängnäs. Det blev inte mycket sömn den natten. T hade så ont att han kallsvettades, och efter drygt en timme i bäddsoffan (han fick sova själv för att undvika sparkar från lilleman och 38 kg hund i fotändan!) ringde han och väckte mig (jag hade väl sovit i en kvart).

Jag har aldrig sett honom ha så ont.. Lättade på tryckförbandet, och då mådde han bättre efter en stund. Fick i honom en macka och vatten sen kröp jag ner hos Ojje igen.

För att slippa all väntetid på akuten i Eskilstuna bokade vi in honom på en läkartid i Strängnäs istället (går snabbare med direktremiss till röntgen osv, vis av erfarenhet från alla mina fingerfrakturer!). T:s pappa skjutsade honom till läkare och röntgen. Jag hade egentligen velat vara med honom, men eftersom Oliver blivit helt förstörd dagen innan, mer eller mindre otröstlig och trodde att olyckan var hans fel, så bestämde vi träff med några vänner för badlek i pappans föräldrars pool.

Oliver fick en hel lekdag med kompisen Liam, och jag fick pratat av mig med Malin och Jimmy.
Kl 16 kom domen, då hade T blivit avlämnad vid Jimmys föräldrahem. Inget brutet, ingen spricka, men en sjuhelvetes stukning! Tack och lov!
Malin är sjukgymnast till vardags (men de väntar tillökning i augusti och hon är således ledig nu), och kom med en massa kanonbra tips för bästa möjliga rehabilitering. ?

(Tre dagar efter olyckan, härlig svullnad och käck färg på den där vristen! ?)

Så nej, den här semestern blir inte alls som vi tänkt. Men what the heck! Vi är tillsammans, vi hittar på utflykter och saker att göra allt eftersom.. Det löser sig!

 Ikväll satsade vi all in tillsammans med Jimmy, Malin, Liam och Malins syster Maria. Picnic i Sundbyholms slottspark, till tonerna av Anna Ternheim och senare Lars Winnerbäck. Underbart väder, lek och stoj, lite bad och härligt umgänge. Precis vad man behöver för att muntra upp sig själv när det mesta gått på röven (helst sagt på bred skånska!).