Är så trött på mig själv. Trött på att vara lynnig i humöret, trött på att brista i gråt för ingenting (och samtidigt allt!), trött på att inte orka engagera mig i vart nästa semestertur bär hän m.m m.m.
Bräcklig, sover dåligt, bebis stökar och sammandragningarna kommer som ett förbannat brev på posten trots ledighet.
Hade sett fram emot västkusten. Tältplats vid havet, västkust mat (hallå!! Fisk och skaldjur!!), Koster och sommar-Strömstad. Men nu verkar vädret ha ändrat riktning, och solen likaså.
T föreslår ett solsäkrare Öland… Men vafan (ursäkta ordvalet), maten är ju inte densamma! ?
Gnäll gnäll gnäll…!
Sen upptar min finaste vän mina tankar. Oron maler i magen. Utan henne är jag halv…
<3
