Just nu vräker det ner utanför mitt fönster, och att träna utomhus är inte det första jag tänker på. Men efter några soliga veckor med många olika träningsaktiviteter som har pågått i Vasaparken i närheten av där jag bor har tydligen vissa fått nog – som Mias insändare i Vi i Vasastan ovan visar. Nu tycker jag att Vasaparken är tillräckligt stor så att barn kan springa runt och leka samtidigt som det pågår idrottsaktiviteter. Jag tror det bara är bra för barn att även se vuxna röra på sig, skratta och träna tillsammans. Och troligen är det fler än jag som blir inspirerad och träningssugen när ni ser människor som skrattar och rör på sig.
Genom att förlägga utomhusträning mitt inne i stan nära folks arbeten och/eller hem blir träningen mer tillgänglig. Större parker som Hagaparken är också bra, det pågår redan en hel del träning där också, men för en del blir det längre avstånd och då växer tröskeln.
Parkerna är till för oss alla och vi får visa hänsyn till andra när vi är där. Vissa störs av skrikande lekande barn, andra av stora ungdomsgäng och ytterligare några av fotbollar som kommer flygande. Men är vi ödmjuka och respekterar varandra tror jag vi alla kan ha roligt i parken samtidigt.
Fram för träning i parken.
Äsch vad trist! Tills vi flyttade i somras hade jag utsikt över Vasaparken och jag tycker att den är så häftigt. Särskilt på vintern när isen ligger. Det gjorde mig alltid varm i hjärtat att titta ut över den! Storstadskänsla. Rörelse mitt i stan. Önskar att Mia hade varit med istället, vem blir inte glad av rörelseglädje i grupp? Träningshall, åh deppiga tanke!
Läste också den insändaren. Att folk orkar irritera sig på allt. Passar det inte för sur ”Mia” att dela parken med andra som vill röra på sig kanske det är hon som borde flytta sig och inte alla andra.
ja alla har vi saker att klaga på.