TENNIS. Vilken skillnad det var på mina servar idag på tennisträningen i jämförelse med tennisturneringen som jag vann i söndags. Då var jag galet nervös och servade som en kratta. Idag var jag lugn i kroppen och var i nuet, jag bara kastade upp bollen och slog till på samma sätt som jag är van vid. Inte de hårdaste servarna, men jag sätter oftast min förstaserve.Tänk vad psyket är viktigt i idrott. Nu går det inte riktigt att jämföra min vinst i söndags med SM, VM, OS och liknande tävlingar (tänk vad grymma många elitidrottare är som är starka både mentalt och fysiskt). Det är såklart en helt annan press, träning och kämparvilja som ligger bakom de idrottarna, men turneringen i söndags var stor för mig och därför satte det griller i mitt huvud. Samtidigt blir jag ofta skärpt av extra press och tycker om att utmana mig på olika sätt och känna av att jag klarar det. Och oftast går det bättre än vad man kanske tror. Innan turneringen trodde jag inte att jag skulle stå som vinnare, men jag gjorde mitt bästa i varje boll och höll fokus. Denna gång räckte det hela vägen, även om vissa slag, som serven, var helt åt skogen. Det kan ju faktiskt vara så att den/de man möter är lika nervösa som en själv.
Det som mentalt hjälpte mig att vinna var:
– jag kände att det inte kunde gå sämre än i allsvenskan-matchen, och den tanken gjorde mig lugn mitt i min nervositet (kan man vara både ock?), jag kunde bara vinna
– förra året tog jag mig till semifinal i A-klassen, då slog Ebba och hennes partner ut mig, i år ville jag ha revansch när vi mötte henne igen (med ny partner) i årets A-final
– min taktik var att spela säkert och försöka låta motståndaren göra misstagen, sedan var min partner grym på att lägga dödande bollar, och det var såklart en grym kombination
– jag såg till att ha roligt!