Nu har jag (nästintill i alla fall) semester. Det firar vi med att tävla ut en goodiebag här i bloggen. Allt den innehåller syns inte på bild, men jag har bland annat lagt ner: en baddräkt, smycken från Röhnisch, sportarmband från Nike, hårprodukter, solskyddsmedel, hårborttagning, parfym, hudkrämer och lite annat smått och gott. Innan tävlingen är slut kommer jag säkert ha fyllt goodiebagen med ytterligare innehåll …
För att tävla:
– skriv en kommentar till detta inlägg och berätta om en träningsupplevelse från denna sommar
– senast 5 augusti kl 15:00 vill jag ha ditt svar, då utser jag en vinnare.
(Obs, vinnaren får hämta paketet av mig inne i Stockholm)
Lycka till!
Bästa träningsupplevelsen den här sommaren var Zumba in the nightclub. Jag ville så gärna gå och tjatade på mina vänner som inte var det minsta sugna, jag insåg att det inte skulle bli något eftersom ingen ville gå och det bara är ”pinsamt” att gå själv till en nattklubb.. En timma innan det började tänkte jag om och åkte dit i alla fall. Kom hem svettig och trött med världens största leende på läpparna. Jag vågade!
Med en fyraårig på en båt
kan man tro att träning blir svårt
Men nej, inte alls!
Det går som en vals
Bada från båten
med flytvästen på
För att fiska upp en liten kille
ur böljan den blå –
Ja, det är träning
Och ett himla sjå!
Sedan lägga till vid ö
för att meta
Men oj vad vi fick streta
Jaga ivrig kille
över stock och sten
Det är bra
för rumpa och ben
På kvällen somnar vi alla trötta och glada
Imorgon är det samma program – förutom att från båten bada!
Min bästa träningsupplevelse denna sommar inträffade helt klart för någon vecka sedan då jag kunde ge mig ut och springa en runda efter vila i några veckor då en förkylning som inte ville ge med sig hindrade mig från träning…
Jag sprang i skogen, mitt absoluta favoritställe för löpning. Startade hemma på gården och sprang mot dagens mål som var skogen med sina stigar, backar och rötter. Kände mig hyfsat pigg vid start men sedan kändes det jobbigare och jobbigare… För mig brukar det vara så att jag behöver springa en stund för att komma in i någon sorts flow där det känns som att jag kan springa hur långt som helst, hur länge som helst men idag var det värre. Redan efter några meter var jag nära att ge upp. Envis som jag är fortsatte löpturen. Det var inte lika lätt som det brukar vara och kroppen kändes inte lika stark som förut. Men tillslut fann jag den där känslan som jag jagar varje löptur. Känslan av frihet! Att kunna springa ensam fram på en stig, känna hur benen, ja hur hela kroppen jobbar hårt och samtidigt låta tankarna fara iväg, långt, långt bort och för stunden vara med bara sig själv därute i skogen. Det är underbart! Nu siktar jag på halva Lidingöloppet! MVH Carolina
Att drabbas av pollenallergi är ingen hit för den som gillar att röra på sig i naturen. Nu i augusti har jag och min sambo äntligen fått springa tillsammans för första gången. Att få se glädjen i min sambo när han insåg att allergin inte stod i vägen är den bästa träningsupplevelsen! –
Strandpromenaden på Mallis!
Att åter en ljummen sommarkväll få uppleva frihetskänsla och lyckoruset man får av att springa och känna den glädje och energi löpningen medför, sprudla i hela kroppen efter ett långt och tufft uppehåll. Att då få inse hur mycket man faktiskt älskar livet! Jag formligen flög fram.
Solen står högt på himlen och asfalten under våra fötter är brännande het. Vi har just förlovat oss och är obeskrivligt lyckliga. Ja, sådär att man inte ens kan sitta och njuta utan måste snöra på skorna och tillsammans ge sig ut.
Vi springer förbi en liten vit stenkyrka och jag minns hur jag bara ler. Sedan fortsätter vi ned mot havet för att bli av med den brännande känslan under skosulorna. Vi låter vågorna skölja över skorna och följer sedan små grusvägar innan vi springer mot vårt hotell. Lyckliga och svettiga!
Har börjat tycka att löpning och framförallt långpass är lite kul under sommaren. Att bara få tuffa på i ett tempo där det är bekvämt och inte hela tiden pressa sig i internvaller eller jaga tider. Så när jag var på besök hos föräldrarna så gav jag mig ut på ett långpass på mina gamla ridvägar. Nästan 10 år hade dock gjort mer än jag trodde, eller så hade det gjort en del med mitt minne, för jag sprang med gräs upp till hakan och grenar som snodde sig runt mina ben. Tre rådjur och två harar stötte jag på längs med vägen. Men det var det mest fridfulla och skönaste träningspass jag någon gång har gjort, träning inte bara för kroppen men för själen också!
Nu under sommaren ser min träning lite annorlunda ut än vad den gör resten av året. Jag är egentligen en gruppträningsmänniska, men under semestern är det svårt att kombinera gruppträningen och familjelivet, man vill ju hinna umgås så mycket som möjligt! Därför har jag valt att satsa på löpning under sommaren, trots att jag egentligen alltid har hatat att springa. Det är helt enkelt det som passar bäst, tidigt på morgonen innan barnen har vaknat, eller på kvällen när de har somnat. Vi har varit på bilsemester i södra Sverige i en dryg vecka, och då packades löparskorna ner. Och nu har jag upptäckt glädjen i att springa! Jag har fått se så mycket av ställen som jag aldrig varit på förut, tack vare löpningen. Bästa träningsupplevelsen var en kvällstur i Kalmar längs vattnet, solen sken och det var en fantastiskt fin kväll (och en fin stad som jag aldrig sett förut). Förutom allt jag har fått se har jag äntligen börjat tycka om att springa, eftersom det går bättre och bättre för varje gång. Vem vet, jag kanske till och med fortsätter när hösten kommer och gruppträningen drar igång igen!
Efter att jag bott i Shanghai i ett halv år och dagligen försökt power walka runt Peoples square bland alla hundratals kineser och turister så var känslan obeskrivlig när jag äntligen fick komma hem till mitt älskade Sverige och power walka helt ensam längs vattnet igen. För hur häftigt det är var att power walka runt mitt i Shanghai så finns det inget så slår lugnet som innfinner sig när man traskar runt i naturen i Sverige! Inga människor, inga bilar, bara jag och min musik! I höst bär det av till Kanada, förhoppningsvis behöver jag inte trängas bland shoppande kineser under mina power walk turer där!
Hela familjen befann sig i vårt ställe i bergen i Italien och en dag vaknade jag tidigt. Väckte min syster och vi bytte tyst om till träningskläder för att ta våra mountainbikecyklar på en tur. Nedförsbacke i ca sju kilometer för att ta ett dopp i ett underbart vattenfall. Därefter började den egentliga träningen med att ta sig de sju kilometrarna uppför bergen igen (samma typ av stigning som backarna i tour de france). Väl tillbaka vid huset, lagom svettiga, väntar resten av familjen med en stor frukost bestående av hembakat bröd, nypressad apelsinjuice, egengjord marmelad, ägg, musli och alla frukter som kan tänkas växa i en italiensk trädgård. Med den starten på morgonen kunde resten av dagen inte bli annat än bra!
Mitt bästa träningsminne än så länge är från härom dagen då jag och min kompis gav oss ut i vågorna här på Västkusten med Stand Up Paddelboards (SUP) och surfade. Oj oj oj vilket träningspass och gud va kul vi hade. Världens bästa coreträning och resten av kroppen får också sig en rejäl om gång. Vaknade upp dan efter med ordentlig träningsvärk i ben, mage, axlar, armar ja i hela kroppen helt enkelt. Jag brukar sällan få så mycket träningsvärk men då kändes det över allt.
Det måste du testa. Jättekul och man använder hela kroppen. Har planerat in massor med SUP hela sommaren nu 🙂
I våras fick jag för mig att jag minsann skulle bestiga Kebnekaise i år. Min pojkvän och några vänner var snabba med att vilja göra mig sällskap. Eftersom vi alla saknade vandringsvana, och fjällvana med för den delen, fick jag som mål att under hela våren och början av sommaren träna järnet i gymmet. Vi testade även på att vandra i naturreservat runt Stockholm. Sen kom dagen D. Vännerna fick tyvärr snabbt avbryta, men varken jag eller pojkvännen gav oss. Och toppen nåddes! Utsikten var den absolut bästa belöningen jag skulle kunna tänka mig efter ett sådant hårt vandringspass. Vackraste jag sett! Helt slutkörda efter att ha vandrat ca 20 km med en totalstigning på ca 1800 meter somnade vi gott den natten. Vaknade upp dagen efter med en träningsvärk som hette duga!
Mitt bästa minne från den här sommaren är när jag sprang Karlstad Stadsloppet för första gången. Har inte tränat speciellt mycket i mitt liv. Vart lite av en periodare, men för det mesta varit ”off” träningen mer än ”on”. Efter att jag blev sjukskriven två veckor i höstas så tog jag tag i träningen och har verkligen fortsatt den här gången. Jag bestämde mig för att springa ett lopp för första gången någonsin. Det blev vårruset.. Fick mersmak och tänkte att jag ger mig på stadsloppet. En mil. Jag sprang hela loppet utan att stanna och kom i mål på 1.05. Fy fan va kul det var.. 🙂 mitt mål för nästa år är att återigen springa samma lopp och komma under timmen.. Ja menar hur svårt kan de va?? 🙂
När jag klarade att springa milbanan i Värmlands djupa skogar vid vår stuga. Det är en väldigt tuff terrängbana som jag aldrig klarat att springa utan att gå uppför någon av de brantaste uppförsbackarna. Men nu så äntligen! Träning/övning ger
färdighet:) det var iaf en väldigt skön känsla när jag kom i mål!:) midnattsloppet här kommer jag!
Kram
Anna
Mitt absolut bästa minne från i sommar är när jag sprang min snabbaste mil någonsin, 53 minuter!! Det är för mig en oerhörd prestation som kämpat mig ner gram efter gram efter övervikt och graviditet, onda knän och rygg. När jag bestämde mig för att börja springa – i oktober förra året orkade jag 20 min uppdelat på 2 min sektioner där jag gick varannan omgång. Nu kan jag springa kort, långt, snabbt, långsamt beroende på känsla och humör. Men framförallt har jag accepterar min nya livsstil!
Min bästa träningsupplevelse var helt klart årets vätternrunda. Som jag med blandade känslor sett fram emot och hoppats att klara av. Trots väldigt mycket regn redan från start så cyklade jag i mål ett par minuter innan mitt uppsatta mål och lyckan var total! Efter halva vägen träffade jag dessutom en tjej som jag tog sällskap med resten av vägen och vi klickade väldigt bra och är redan laddade för nästa års vätternrunda!
Det var ett riktigt tungt men roligt pass!
Ett minne från årets sommarträning är mitt första maraton som blev ett skogsmaraton. Hade ingen aning om hur kroppen skulle reagera eftersom jag aldrig hade sprungit över 28 km innan. En kompis berättade att ett maraton kändes som låten ”Perfect Day” med Lou Reed. Nynnade på låten stora delar av loppet och njöt av skogen. Tog det lugnt och sista milen var jag riktigt pigg och gjorde nog min bästa spurt på ett lopp någonsin 🙂 Nästa år blir det lite snabbare tempo för nu vet jag att jag klarar ett maraton
De senaste åtta månaderna har jag gjort en hälsoförbättring och tappat över 30 kilo (började på 120 kilo inklusive höftvärk, knävärk, stress och dålig sömn) genom styrketräning, konditionsträning och en hälsosammare livsstil med bättre kost och en rejält neddragen alkoholkonsumtion (jag är ung student, så det betyder väldigt mycket). Kort sagt, ett paradigmskifte i mitt liv.
Jag var nervös under våren för vad sommaren skulle innebära, i och med att mina träningstokiga och stöttande vänner inte skulle vara nära, jag skulle tappa rutinerna och jag var orolig att jag skulle falla i gamla hjulspår. Dessutom skulle jag bo i England och jobba på ett riktigt riktigt påfrestande jobb (mentalt, med 12-timmarsarbetsdagar och mycket stress bl a).
I maj bestämde jag mig. Jag skulle dra mig ur sommarjobbet i England för att kunna fokusera på min hälsa och mitt välmående efter en stressig vår. Jag bestämde mig för att släppa min ”duktig flicka”-attityd, släppa på kraven och skifta fokus från mitt CV-hungrande.
Det är det bästa beslut jag gjort. Jag chockade min omgivning med att dra mig ur denna ”chans till karriär” för att istället fokusera på att må bra.
Jag är bara så himla stolt över det, och ångrar mig inte en sekund. Mitt huvud är lugnt, kravlöst och lyckligt och min kropp är pigg och glad och alldeles utmattad efter ett stentufft styrkepass. Hela sommaren är således en enda lång hälso- och träningsupplevelse, och det känns underbart!
Min bästa träningsupplevelse denna sommar var när det släppte med spinningen :-). I vanliga fall är jag ju en springtjejmen eftersom jag under våren har haft problem med en fot och inte kunnat springa hade jag bestämmt mig för att ge det där med spinning en chans. Tyckte att det var så svårt i början att få till allt med inställningar och motstånd och allt var det var, men en dag släppte det och jag ficktill det och fick uppleva samma härliga endorfinkick som jag hade fått uppleva med löpningen, såå härligt!. En mycket nöjd tjej gick från det passet och tycker nu för tiden att spinning faktiskt är ganska kul, det trodde jag aldrig ;-)).
Ha en härlig sommar!
Kram Sofie
Min allra häftigaste träningsupplevelse är när jag cyklade Tjejvättern i maj detta året, 10 mil!!! Jag hade bara cyklat 5 mil som längst. Men med min älskade stålhäst som jag är en mbt och terrängdäck så struntade jag i att byta till tunna racerdäck. Det sög i asfalten men rullade bra.
Det var småmulet och solen tittade fram ibland. Mycket blåst från sidan hit och sidan dit.
Efter 8 mil fick jag en sådan fruktnsvärd kram och smärta i låren att jag trodde jag skulle tuppa av. Vältränad jag, jajemän. Kramp, vet inte varför..
Men iallafall så, jag kämpade vidare, så fort jag slutade trampa kom smärtan. Det var bara att gilla läget, JAG SKULLE I MÅL!
Min maxtid jag hade var 4:40. Men när jag fick krampen och såg att det var ju bara 2 mil kvar och jag hinner inom 4 timmar om jag lägger på krutet!
Från någonstans kom en sjukt bra ork, energi och kraft sista milen.Jag cyklade in i mål på 3:46 timmar!!!
Jag grät av lycka när jag kom in i mål, vilken lycka, vilken prestation jag gjort!!!
Och att vinna denna fina goodiebag hade vart så skoj. Jag ska upp till Stockholm och springa sista delan utav tjejklassikern 30 september. Hoppas vi ses!
Tack för en toppen bra pepp blogg!!/Lina
I början av juni drabbades jag utav en kraftig förkylning som satte sig på mina lungor och orsakade en lunginflammation. För engångsskull lyssnade jag på min kropp och förbjöd mig själv att träna tills jag var helt frisk. Trots spring i benen och suget efter en härlig löprunda lyssna jag på min kropp. Så kom dagen då jag äntligen kände mig fysiskt frisk, jag snörade på mig löparskorna och begav mig ut på en härlig runda i hagaparken. Vilken känsla! Jag sprang inte rekordsnabbt men jag njöt av varenda steg jag tog!
Mitt bästa träningsminne från den här sommaren är utan tvekan när jag klarade mitt träningsmål för i år- att springa milen på under en timme. Kände mig väldigt stark och lätt under hela tiden, kom i mål på 55.01 och just då kände jag mig lyckligast i hela världen! Det kan nog vara världens bästa känsla, att klara av någonting man har kämpat för under ett års tid! Mitt nästa mål är att klara milen på under 50 minuter, och jag ska kämpa, för jag vill känna den där fantastiska vinnarkänslan igen!
Jag vill berätta om min sommars bästa träningsupplevelse och det var när jag fick alla mina kvinnliga kollegor (och jag själv såklart) att ställa upp i Vårruset som hölls i Stockholm. Ingen av oss är direkta löpare i grunden men det var det absolut roligaste vi varit med om! Inte nog med att vi fick en bättre kontakt med varandra utan vi gjorde det på ett hälsosamt sätt! redan där och då bestämde vi oss för att det ska bli en tradition, men vi kunde inte hålla oss till nästa år utan nu är det Topploppet som gäller!
Tack för en inspirerande blogg!
Det var några veckor sen sist jag varit i danssalen då kurserna var slut för terminen. Bara några dagar tidigare hade en envis huvudvärk följt mig under flera dagar och hindrat mig från att göra någon form av fysisk aktivitet överhuvudtaget. Så fort jag mådde bättre stod jag där på dansgolvet igen på en sommarworkshop. Musiken dundrade från högtalarna och svetten rann i floder. Dansglädjen och glädjen att kämpa tillsammans med de andra i salen för att sätta stegen flödade och de tidigare dagarna med huvudvärk var som bortblåsta. Jag blev påmind om hur mycket dansen betyder för mig, både som träningsform och konstform. Under dom 90 minuterna kunde jag inte vara lyckligare! Det är mitt hittills bästa träningsminne i sommar!
Hej, tack för en bra och inspirerande blogg. Min träningsupplevelse i sommar är alla mina morgonpromenader runt sjön på landet. Allting är så tyst och stilla och man hör bara fåglarna kvittra och allting luktar så gott och det känns så skönt efteråt när man kommer hem och får äta en god frukost.
Med Örnsköldsvik bakom mig och Högakustenleden framför mig tog jag mina första steg på vad som kom att bli en tre dagar och flera mil lång själavandring. Genom snår och över berg, med mygg och björnar, i regn och solsken genomförde jag min första fjällvandring, eller min första vandring alls faktiskt.
Resan ledde mig in i den djupaste skogen, ut i den norrländska skärgården och resulterade i min första bergsbestigning.
Med mig från resan tar jag ett trasigt knä, ett irriterat vadfäste, 75tusen myggbett, minnet av en spegelblank insjö och mitt livs äventyr.
Spinninginstruktör som jag också är och alltid oerhört glad i hågen, bokade jag in mig på ”Siljan runt” i Dalarna den 2 juni i år.
16 mil på cykel kan väl inte vara någonting för en tjej som mig, – tänkte jag. Solen strålade och iklädd ett stycke bomullströja, ett par solbrillor och inställd på en superenkel match drog jag iväg ut på Dalavägarna. Hade dessutom lurat med mig mannen som lyckats damma av en gammal herrcykel modell äldre. Yep yep, de första milen gick ju fint tills första rondellen där jag växlade istället för att bromsa….fick kortslutning och ”tänkte” bromsa och tryckte in växeln istället?? En o annan bil fick tvärnita medans jag kom flygandes skrikande i högan sky, i full kareta rätt ut i rondellen. Ni skulle sett mannens min 🙂 Vidare därifrån började det småregna och sedan ösregna tills det blev ett ruskigt oväder. Termostaten stod på +2 och det började komma snöblandat. Vinden drog nu in med minst 200 km/h längs Siljanstrand 😉 Ok, jag grinade på riktigt nu :´(
Händerna slutade att fungera helt och jag såg elitcyklister springa jämte cykeln i uppförsbackar för att få upp kroppstemperaturen…
En enda ynka mil kvar till mål, ett rött torp med vita knutar, privatpersoner som öppnat upp sitt hem, tänt en brasa, rykande varmt honungsvatten och där inne står minst 50 pers och skakar av köld…och jag….med hypotermi och får inte fortsätta cykla. Jag har aldrig skakat så mycket i hela mitt liv, tappade synen på ena ögat och all känsel i mina händer.
Kvinnorna i huset slet av mig mina kläder och slängde ner mig i en soffa. Tror alla täcken i huset låg på mig…
Vilka underbara människor, som helt frivilligt öppnade upp sitt hem för korkade Stockholmare och annat löst folk.
De sa att det inte varit så här kallt på loppet sen 1928, aldrig så många som fick bryta och aldrig så få deltagare som startat överhuvudtaget!
He heee, jajamensan, då skall jag så klart cykla 😉
Eftersom jag inte kom i mål, skall jag och mannen ta revansch om två veckor….
Vi tar helt enkelt en liten cykeltur runt Siljan då :D
Solen har lyst med sin frånvåra denna sommar. Men när jag skulle sticka ut på ett sista långpass innan årets stora mål som var Jubileums marathon lyste solen starkt från himlen. Jag sprang själv med väldigt bra musik i öronen. Blandade grusväg med asfalt, flackt med kuperat och svetten rann från min panna. Efter 30 km stod jag hemme igen, fylld av livsglädje och värme från solen. Och som rädde på moset, en liten, liten shortsbränna!
Bästa träningsupplevelsen i sommar var när jag joggade en riktigt härlig runda i kvällssolen med min kompis.
Hittade precis in till din blogg då jag letade efter träningsinspiration och motivation! Det bästa med sommaren är definitivt att promenera en sen ljummen kväll och känna den härliga luften fylla lungorna och kroppen med energi inför hela året!
Efter att ha sprungit Tjejmarathon i juni har jag tyvärr kvaddat benhinnan och träningssommaren får bli utan löpning i år. En härlig konsekvens blev därför när jag tvingade mig att prova nya pass och framför allt styrketräning. Har aldrig gillat att träna ensam men häromdagen fick jag en riktig kick av att köra ett sånt där pass jag annars bara läser om i bloggar – typ: ”idag körde jag ett grymt ryggpass”. Uppvärmning på crosstrainern till ett sommarprat, sen rygglyft på boll, omvända rygglyft på boll, latsdrag, rodd, renegade row, kettlebells svingar och som avslut ett par rejäla plankor. Som kinesiska för ett halvår sen, men sååå skönt idag! Och snart är jag ute i spåret igen med en starkare kropp!
Efter en seg vår fylld med sjukdomar som påverkat min fysiska och psykiska hälsa på ett negativt sätt har nu min träning börjat ta fart! Flytt ut till den underbara träningsön – Lidingö har naturen och omgivningarna varit den starka motivationen och drivkraften tillbaka. Så mitt hittills bästa träningsminne för sommaren är ett backintervall pass i slalombacken som ligger här på ön. Efter en skön uppvärmning med lätt jogg i den kuperade terrängen började min utmaning, att springa 5 intervaller upp för vad som inte ser så brant ut men som är en riktig luring till backe! Genom min mentala inställning till att anta denna utmaning sprang jag mina fem intervaller och vid varje intervall som jag nådde toppen innfan sig den mest härliga känsla av energi och endorfin kick när jag på toppen stod och blickade ut över Stockholms vyer i en vacket solnedgång! Ett oslagbart träningspass som jag bär med mig i min mentala box! Träning när den är som bäst!!
Min bästa träningsupplevelse denna simma r var definitivt när jag äntligen uppnådde mitt stora efter-graviditet-och-förlossnings-mål (fick en liten tjej den 11 januari i år och har kämpat som en tok med både träning och kost sedsn dess) och klarade halvmilen under 30 minuter.
Den underbara känslan i slutspurten, då klockan stod på 28 minuter och jag visste att jag skulle fixa det. Och efteråt! Helt fantastiskt! Så underbart att kunna bestiga sitt eget Mount Everest sådär en vanlig onsdag.
Tack för en härlig och inspirerande blogg! Kram Linn!
Bor i en liten stad, Östersund/Jämtland och har nyligen börjat träna på ett litet gym. Oftast är jag helt ensam el kanske en el två hurtbullar håller mig sällskap under mina morgonpass. Men denna morgon när jag kom till gymet stod dörren öppen och lokalerna var fulla. Det luktade herrparfym och männen pratade engelska med varandra. Det tog ett tag innan jag förstod att det var premium leauge laget Wigan som intagit mitt gym för lite träning. Det var verkligen en speciell atmosfär i lokalen, de skämtade med varandra, klappade varandra på axeln och njöt av lite lugn träning (ja inte tog de i så de svettades inte). Jag körde mitt planerade pass, men visst la jag på lite extra och försökte se obekymrad ut när jag trängde mig förbi en och en annan spelare för att ta mig fram till vikterna. (de var för övrigt riktiga gentlemen som inte kunde sluta be om ursäkt för att de upptog typ varenda liten golvyta på det lilla gymmet). Jag ville visa dem att svenska tjejer inte är rädd för att svettas och lyfta vikter. Med mig fick jag en lagtröja och ett trevligt minne.
Kommer för alltid minnas sommaren 2012 som sommaren jag tränade på ett lite annorlunda sätt. Ett sätt som kommer upprepas, kanske rent utav bli tradition. Jag fjällvandrade för första gången i mitt liv och ä-l-s-k-a-d-e det! 12 mil i makalös terräng och höjdskillnader på +1050 meter (utan skavsår, tack och lov!!). Den här gången var det våra svenska fjäll som jag vandrade i men fantiserar redan om nästa tur. Kanske svenska fjällen, kanske tysk natur eller kanske irländska vidder? Fler fina träningsminnen blir det åtminstone!
Sommarens hittils bästa träningsminnne är en joggingtur i Ängelholm förra veckan. Jag jobbade på ett läger för barn och ungdomar. Långa intensiva dagar och ofta helt slut innan middag. Bästa uppladdningen inför kvällens aktiviteter är att dra på joggingskorna och ut i skogen. brukar alltid ha musik i öronen men när joggingspåret går längs stranden var vågorna och lugnet världens bästa pepp! Sprang 7km utan att ens hinna tänka att det var jobbigt. Fantastisk miljö vid Skälderviken i Ängelholm, en magisk joggingtur i kvällssolen med bara mig själv och naturen. Världens bästa adrenalin kick och efteråt pigg igen och redo för fredagsdisco!
Mitt bästa träningspass denna sommar är faktiskt ett benpass inomhus för drygt en vecka sedan. Sedan en, en och en halv månad sedan har jag i princip bara kört rehab då jag har fått mycket problem med axlarna. Jag har känt mig svag och arg och inte alls speciellt träningssugen. Bestämde mig dock för att ta mig an knäböj, nu när jag stretchat så att jag kommer ned ordentligt i bottenläget. Och klarar dessutom ett personbästa! Efter över en månads vila. Nu är energin tillbaka och jag fortsätter rehaben med ett stort leende på läpparna, kombinerat med tunga benpass 🙂
Jag har tvillingarna som är 7 månader och det bästa minnet är en morgon för några veckor sedan när jag tog min morgonlöpning med dem som sällskap. Jag brukar springa med dem och denna morgon gjorde jag en avstickare till ett utomhusgym i björkhagen. Strålande sol, sommarskog och varmt, svettigt och 100% närvaro och tillsammans med mina skatter. Tacksam för hur stark min kropp är och att jag har möjligheten att göra det bästa jag vet. Träna. När jag kom fram kan jag ställa min stora tvillingvagn brevid ” maskinerna ” mitt ute i skogen, mitt på en äng och bara njuta av härliga naturen och solen och morgonen och vad mycket man kan fylla livet med.
Min bästa träningsupplevelse hittintills i sommar måste vara den dagen jag fick med mej maken på en löptur runt elljusspåret. Här uppe i norra delen av Sverige har vi ju en hel del av de där små myggen som verkligen kan vara en plåga som ni sörlänningar är förskonade från. Därför vet jag inte riktigt om ni vet vad det innebär om jag skriver att man typ inte kan springa saktare än att man håller en hastighet av 10 km i timmen. Åtminstonde inte om man är klädd i chorts och linne. Min otränade man hade alltså inget val än att hålla ett stadigt tempo runt spåret på 5,6 km. Tror inte jag har skrattat så mycket på länge och på samma gång fått i mej protein i form av mygg under en runda.
Min bästa träningsupplevelse i sommar är när jag kör min egen träning ute på gräsmattan medan min son leker bredvid eller med mig. Först så försöker han göra lika som mig och när han tröttnar så kommer han gärna och lägger sig på min rygg när jag gör ex plankan och då blir ju dessutom plankan mer effektiv, det blir rent ut sagt super jobbigt med en extra 14 kg ”klump” på ryggen eller liksom när jag gör armhävningar och han lägger sig på ryggen. Så det blir både jobbigare och jag blir så full i skratt, så det slutar alltid med att vi båda ligger och asgarvar av glädje och sen slutar vi med att han får flyga lite flygplan och jag försöker träna nedre magmusklerna 🙂 Vi förenar helt enkelt nytta m nöje o min son tror ju bara att jag leker m honom 😉
Mitt bästa minne är när jag och min bror bestämde oss för att springa upp för Gesundaberget för att se när solen gick upp. Vi tog tre rundor på berget för att få ut bra träning sen hade vi med oss engångsgrill och gjorde mat i soluppgången. Livskvalité!
Helt klart är det zumbapasset jag deltog i i onsdags. Härliga personer jag fick träffa igen efter att jag pga jobb inte kunnat delta i ca 3 v. Stort leende på mig efter passet!!!
Helt klart Jubileumsmaran i går, vilket lopp! Så fyllt av roliga saker så man nästan (bara nästan) glömde bort att det var en mara man skulle springa. Fick gåshud på Stadion när gevärskotten sköts och det var dags att ge sig av. Kändes som att man var en del av Sveriges löparhistoria!
För ett år sedan fick jag twar (en lungsjukdom) och har sedan i april förra året inte kunnat träna något alls. Jag fick astma som resultat av sjukdomen och hela året har varit mycket svårt då jag under hela mitt liv tränat mycket och älskat varje del av det. Det var svårt att gå från allt till inget då varje steg blev en ansträngning och innebar smärta.
Det har dock succesivt blivit bättre och förra söndagen snörde jag på mig löparskorna för första gången på över ett år. Jag joggade lugnt en kort stund men leendet på läpparna över att äntligen kunna få röra lite på mig satt kvar mycket längre än så. Det var så lite, men ändå så mycket. Lyckan över att vara påväg tillbaka visar hur viktigt rörelse är för vårt välbefinnande och nu längtar jag till den dagen då jag återigen kan träna obehindrat utan smärta och utan hinder.
Tack för en grymt bra blogg som jag inte slutat följa trots att jag inte kunnat springa en meter. Kramar
Min bästa träningsupplevelse handlar just om utegym! Jag, ibland tillsammans med sambon, finner lycka i att promenera, springa eller åka (beroende på avstånd) till olika utegym för att passa på att få frisk luft samtidigt som det tränas. Jag kan längta efter att få pröva olika utegym och gillar variationen!
Min bästa sommarupplevelse, än så länge denna sommaren, är min löptur på Åland. De plana asfalterade vägarna genom gröna skogar och ängar med kossor, hästar och får som hälsar när man springer förbi, för att sedan komma ner till den mysiga viken och familjen för att avsluta med ett dopp i havet och grillning i solnedgången. Det är själavila för mig på bästa sätt. Kramar
Mitt bästa sommarträningsminne är då min dagliga powerwalk förvandlades till ett svettigt löpvarv runt en vacker sjö. Det fanns så mycket lycka och energi i min kropp att det bara inte gick att gå längre. Benen sprang av sig själva och jag bara njöt!
Mitt bästa träningsminne från den här sommaren är nog när jag och min familj var i USA. Vi hade bilat runt och ätit ganska mycket dålig mat och knappt ens gått promenader på drygt en vecka. Sen checkade vi in på ett lite finare hotell (innan bodde vi bara på motell) med ett ganska välutrustat gym. Jag drog med mig familjen och alla hade kul tillsammans när jag fick instruera och visa övningar för mamma med hantlarna. När vi var blöta av svett gick vi till hotellrummet för en äggfrukost och sen ett dopp i poolen. Bästa träningen på länge!
Måste bara dela med mig av mina bästa träningsminnen denna sommar, för jag hade verkligen ynnesten att få ha sådana;
Jag har två små barn på ett och fem år. Jag älskar morgonträning och klockan ringde innan de vaknade. Jag såg de ligga och snusa och klockan sex kom en av mina bästa barndomsvänner och knackade på sommarstugedörren på höglandet.
Vi har inte hunnit ses alls nästan på senare år och glidit isär på grund av resor och barn. Nu var hon som tur var tillfälligt ”hemma” (hon bodde nära min sommarstuga som liten) och jobbade. Vi tog promenader nästan varje morgon innan hon började sitt arbete. Riktiga powerwalks i den backiga naturen som verkligen bet i rumpan. Jag var sedan otroligt pigg hela dagen. Och inte hade vi hunnit ses alls så mycket om det inte varit för att träna, för vem går annars upp och chittchattar i lugn och klockan sex på morgonen =). (Efteråt kördes lite styrka för att hålla igång musklerna och sedan verkliga mysfrukostar med mannen och barnen).
Nu hoppas jag på goodiebagen!!
Tack för en superfin och inspirerande blogg under flera år =)
Efter en førlossning som gick vældigt fel før två år sedan så kunde jag før 6 veckor sedan før førsta gången springa 5 km igen! Den lyckan nær benen bara kan stræcka ut sig och jag inte har ont eller behøver vara rædd før att något i mig ska gå sønder ær enorm. Sprang ett lopp før en vecka sedan dær jag klarade 5 km på 29:47 – LYCKA! I’m back 🙂
Wow! Ville härlig goodie!
Under semestern tycker jag att det är svårt att få träningen att gå på rutin då man har familjen samt vänner och bekanta att ta hänsyn till. Min räddning är NTC Challenge, 1000 minuters träning med appen innan 31 augusti är målet. Perfekt att man kan sticka in kortare träningspass när man får en liten stund över.
Ha en sund sommar!
Min bästa sommarupplevelse? Det var när jag en lördagmorgon sprang min första mil efter min förlossning. Det var en totalt magisk upplevelse, och jag trodde aldrig jag skulle klara det men min kropp motbevisade mig. Jag hade sprungit en hel del före jag fick barn men slutade upp under graviditeten för att det inte kändes bra. Jag återupptog som sagt löpträningen efter förlossningen och satte upp ett mål, att jag skulle klara milen. Tiden blev inte särskilt bra, 1 timme och 10 minuter, men jag klarade det! Och jag var såå stolt över att min kropp fixat det!
Ett träningspass för mig kan vara underbart även fast jag inte tar ut mig till 100%, får mjölksyra eller känner den där blodsmaken i munnen som man får efter att ha pressat sig själv till max. Vanligtvis är det dock dessa som man minns då man ser dem som framsteg inom sin träning, dessa pass som får oss att bli starkare, snabbare och mer uthålliga. Men ibland är det inte detta som krävs för att få ett riktigt minnsevärt träningspass..
” En tidig onsdagmorgon vaknar jag upp i min hotellsäng i Barcelona och träningskläderna ligger framme, redo att användas för ett pass före frukost. Temperaturen ligger på 22 plusgrader då jag och min fantastiska vän tar de första löpstegen längst strandpromenaden i storstaden. Vi möter andra morgonpigga och solen bränner härligt i ryggen när vi i lagom takt tar oss fram längst vattenbrynet. Det går inte fort, det är en lugn runda vi joggar. I lurarna spelas sommarens favoritlåtar och jag känner hur jag – trots att benen tar mig framåt – stannar upp och njuter av nuet. Med min bästa vän, en solig morgon i Barcelona, med löparskorna på och med en hel dag av äventyr som väntar känns det som att jag står på toppen av världen. Detta vill jag göra igen, och igen..och igen.
Tack fina du för en fantastisk blogg!
Efter att jag blev snittad 23.5 gick mina ”post gravid” träningsplaner inte riktigt som planerat. Istället blev mitt mål tills jag får ok att börja träna igen att promenera två timmar om dagen, samt knip knip och ännu mera knipövningar. Promenadsaldo i juni landade på 55h, och jag har fortsatt i samma takt nu i juli. Så mina bästa träningsupplevelser hittills den här sommaren är alla otaliga timmar jag promenerat med vagn och fått titta på min underbara son samtidigt som sommarlandskapet sveper förbi runtom oss!
fyra veckor kvar till beräknad barnleverans, därför har sommarens träning enbart bestått av raska promenader i skogen med blivande storebror i vagn. Men det är minsann inte så illa, jag njuter av det och har en anmälan till gbgs varvet 2013 som mål sen! Att träna efter egen förmåga får verkligen sin tyngd när man är gravid!
Mitt bästa sommarträningsminne är helt klart de tidiga morgonpassen. Kvart över sex, en park vid sjön, ett härligt gäng och en stimulerande tränare som guidade oss genom härligt svettiga bootcamp-pass. Bättre start går inte att få! Tränaren bjöd alltid på skön energi och kaffe efteråt så dagen kunde inte annat än att fortsätta på topp, trots att semesterledigheten inte har börjat så gick arbetsdagen lekande lätt. Mer morgonträning åt folket:)
Jag lider av någon slags diffus kroppssmärta som yttrar sig främst i ryggslutet och höften och som gör att jag har svårt att röra på mig. Min pojkvän är gammal fotbollsspelare och älskar allt som har med bollar att göra, medan jag alltid ansett mig själv vara urdålig på allt som har just med bollar att göra. När jag för några dagar sedan gick med på att sparka lite boll med honom och fick springa ganska mycket fann jag till min stora lycka att värken lindrades rejält. Jag vet att träning ä bra men tyvärr har jag kört på lite lite för hårt på gymmet och istället bara fått mer ont. Dessvärre har jag strul med en fot sedan en olycka för ett år sedan och kan inte springa så mycket, men de där turerna fram och tillbaka över fotbollsplanen med boll funkade och att slippa smärtan i ryggen för några timmar (!) var värt att offra en smärtfri fot för! Dessutom insåg jag att jag hade lite bollkoll trots allt och jag och min pojkvän hade väldigt roligt tillsammans! Det var en jättefin och skön upplevelse!
Mitt roligaste träningsminne från sommaren är en så länge att jag fick med min mamma att springa med mig som inte sprungit på ca 15 år. Vi sprang på landsbygden mellan åkrarna och löpningen gick till och börja med lite sisådär för min mamma men efter ca 10-15 minuter då svetten sprutade började det svärma med flugor och blinningar efter oss. Löpningen blev från att vara en mysig morgonstund till en mardröm. Insekterna gjorde att vi fick panik men det roliga var att min mamma sprang som aldrig förr. Trots att jag själv tränar mycket hade jag mycket svårt att hänga med henne i hennes hopp om att springa ifrån flugorna=) När det var som allra värst och vi inte hade så långt kvar trampade även mamma på en kopparorm. Det var nog första och sista gången som min kära mor följer med mig ut på en löptur.
Jag är med och jag har två härliga träningsminnen från denna sommar, det första var på midsommarafton, då startade jag dagen med en härlig ridtur i solen, körde ett dressyrpass med en av de ”jobbigaste” hästarna vi har. Men härligt var det, avslutade sen med att skritta runt på en äng i högt grönt gräst och solen värmde på oss båda.
Det andra var faktikst igår, då jag körde ett pass på gymmet med min PT, det jobbigaste passet jag någonsin kört faktiskt, sista övningarna så skakade hela kroppen som ett litet asplöv och idag kan jag knappt gå nerför trapporna…men det var härligt och jag känner att kroppen har jobbat och bygger muskler nu 🙂
Min bästa träningsupplevelse denna sommar är känslan av att börja hitta träningsgjädjen igen. Efter en höst och vinter som har varit hemskt tuff både psykiskt och fysiskt (inom en månad dog min sambo nästan i ett självmordsförsök och jag dog nästan av sprucken tarm) så har jag hittat ett sätt att träna på som inte innebär prestationspress och ångest. Jag sticker ut i löparskorna, joggar springer och går om vart annat. Hoppar skuttar och ruschar upp för backar. Och blandar upp detta med små styrkeövningar med hjälp av bänkar och stenar. Detta avslutas med att snöra av skorna och hoppa i mälaren för en liten simtur. Äntligen känner jag lite lugn och lycka i träningen igen!
Bästa träningsupplevelsen är helt klart med kärleken nu när tempot på jobbet stannat av och ger oss lediga stunder tillsammans då vi kan springa, svettas, peppa varandra genom backar, stigar och kullar. Det är livet när det är som bäst.
Helt klart är mitt bästa träningsminne från den dagen då sambon och jag skulle ut och springa tillsammans för första gången på 2 år. Han är har god kondition och alltid tränar hela livet medan jag inte tränat något ofta eller länge men haft hjärta för löpning. Har sprungit ensam många ggr men då oftast 3-4km på sisådär 30-40 min. Varit nöjd men haft målet att spela 5km utan att stanna. En solig lördagskväll kl 18 begav vi oss ut, en runda runt sjön som jag alltid velat springa runt. Började i bra och högt tempo men insåg att jag aldrig skulle klara av hans tempo hela vägen. Plötsligt insåg jag att jag sprang själv, sambon hade fått känningar i låret och stannat men jag hade fortsatt i samma tempo. När jag väl stannade hade jag sprungit runt sjön helt själv i ett väldigt bra tempo. Det hela slutade med att jag hade sprungit 5,22km på 24,52min. Har nog aldrig varit så lycklig eller känt mig så stark, hälsosam och duktig gällande träning eller självkänsla. Yey till mig 🙂
En av mina träningsupplevelser denna sommar som jag dessutom ser som min bästa är när jag äntligen klarade av att jogga en hel runda på 5,2km. Att klara av det utan gång eller vila var mitt mål för denna sommar och det kommer inte sluta där! Jag är 17 år och har äntligen funnit träningens mening just för mig. Jag känner mig mer fri och mer lycklig för varje gång jag knyter skorna och ger mig ut på gatorna. Jag gör det för mig själv och det är idag en viktig del i mitt liv.
Mitt bästa träningsminne måste vara en löprunda i kvällssol som jag tog en perfekt sommarkväll. Kroppen kändes så stark och skogsluften var härlig och uppiggande!
På senaste tiden har vi haft regn nästan konstant här i dalarna där jag bor nu under sommaren, det har varit små översvämmningar lite här och var. Det var måndag och jag hade intervaller på träningsschemat, jag jobbade hela dagen så det fick bli sent på kvällen, kl 21 tog jag mig ut, regnet vräkte ner, men det gjorde mig ingenting, känslan att springa ute i den friska luften och lyckan av att springa tar över! Känslan efterråt är ju nästan magisk, så skönt och det ger en så mycket energi, lite mer en 1 timme senare kom jag innan för dörren pumpad med energi, tog mig en skön dusch och kunde stolt mysa ner mig i soffan med täcke och kvällsmat framför en bra film! Det är min hittils bästa och skönaste träningsupplevelse denna regniga sommar!
Många kramar!
Det finns inget bättre när man en sommarmorgon vaknar upp utav solens strålar och det bara spritter i kroppen, då man vet att man skall ut på en löptur, man drar snabbt på sig kläderna och börjar rundan. Planlöst springer jag mot skogen, mot favoritrundan, benen bara följer med fyllda med energi, det går lätt uppför backarna och rytmiskt nerför. Tankarna vandrar iväg och jag tänker på dagens strapatser, vad som finns på att göra listan, och vad som finns på önskelistan. Kommer ut till sjön och ser hur vattnet gnistrar utav solens strålar, andas och försöker påminna mig själv att lägga det här i minnesbanken till vintern då det känns tuffare. Benen rullar på det går upp och ner, andningen blir allt mer rytmisk och jag kan inget annat än att le, det är jag och naturen, endast vi två tillsammans den där okristligt tidiga sommarmorgonen. Det där var mitt bästa sommarminne i år, då jag för några dagar sedan sprang runt delsjön och det bara var en sådan där fantastisk morgon, som det kan vara ibland.
En fin träningsupplevelse från denna sommaren var för någon vecka sedan när jag för första gången på länge gav mig ut på en löprunda. Under våren och försommaren har jag tampats med en muskelinflammation och nervpåverkan i i höftpartiet och har därför inte kunnat springa. Jag har suktat efter att ta en löprunda sååå länge (speciellt när man ser alla löpare på gatorna och bloggare i snygga löparoutfits). Men nu kan jag också springa utan smärta! (tack vare min sjukgymnast och mitt eget tålamod till att vila).
Premiärrundan var en 3-kilometerslunk längs Långsjöns strandkant i södra Stockholm, och min kärlek till träning var återigen på topp!
Det viktigaste som har hänt i träningsväg för mig fram tills nu var när jag sprängde min mentala spärr för att springa.
Som överviktigt har det varit en tuff resa att våga börja träna och våga gå på gym men sakta, sakta har jag vunnit över mina rädslor och tränar gärna och numera också regelbundet vilket märks i ork och energi men ett hinder som bara, bara inte har gått att komma förbi är detta med att springa. Kortare sträckor ja men så fort det börjar gå fortare eller bli längre sträckor så säger det bara STOPP!
Men för drygt en månad sedan var jag på gymmet och kom i samspråk med en av instruktörerna och efter lite prat om ditt och datt berättade jag om min ”fobi”. Frågan han ställde till mig var då, varför och efter en del funderande kom jag fram till att varför jag inte kan springa är för att jag någonstans tänker och tycker att tjocka inte ska kunna springa.
Med det i bakhuvudet ville han att jag skulle bevisa motsatsen, för mig själv då.
Så upp på löpbandet, där vi täckte över tid och fart dispalyen och sedan bar det av.
Lätt till en början men rätt snart blev det tungt, mycket tungt.
Jag ville ge upp men samtidigt ville jag också en gång för alla visa för mig själv att visst kan jag!
Instruktören stod bredvid och peppade
Det kändes som om jag befann mig i en egen bubbla
Jag sprang och jag sprang och jag kände mig så ruskigt stark!
Till slut visade sig att jag hade sprungit i 25 minuter, inte mycket för andra kanske men för mig var dessa 25 minuter så otroligt viktiga.
Jag hade kommit förbi ett stort, stort hinder och känslan var otrolig!
Efter det är löpning en del av min träning.
Det går inte alltid så lätt men det beror inte på att jag inte tror att jag inte kan utan för att dagsformen säger något annat.
Nu är mitt mål att springa ett lopp i september, något jag alltid har velat men inte trott mig kunna.
På ett såhär i semestertider ganska folktomt spinningpass lyckades jag för första gången ta mig igenom känslan av ”det går inte”. Benen kroppen och allt protesterade halvvägs in i passet men jag för första gången vågade jag köra på och det blev så mycket lättare, det var verkligen som att komma ut på andra sidan- en helt magisk upplevelse.
Min bästa träningsupplevelse denna sommar var när jag, efter många års uppehåll, återigen satt på en häst. Många där ute kanske inte klassar ridning som en sport vilket jag tycker är otroligt orättvist då det är en otroligt konditions- samt muskelkrävande sport. Såsom så många andra sommarkvällar här i Sverige så duggregnade det men luften var fräsch och frisk. Det var en otrolig känsla att återigen lotsa fram ett 600kg djur, ett perfekt team!
Crossift, spinning eller bodypump i all ära men träningsvärken jag fick från mitt ridpass förra veckan slår allt!
Mitt bästa träningsminne hittills var när jag körde ett riktigt monsterpass på gymmet tillsammans med en kille jag träffar och hans kompisar. Vi skulle köra biceps och triceps och värt att tillägga är att killarna jag tränade med var riktiga biffar, starka som oxar. Så jag blev sjukt peppad att slå personligt rekord i både bicepscurl med Z-stången med en mindre stång. Så min kompis la på vikter åt mig. Jag sa åt honom att lägga på 5 kg till. Alla killarna tittade på mig, lite tveksamt. Men han gjorde som jag sa.
Jag tog lite kalk i händerna, tog nåra djupa andetag och mötte min blick i spegeln framför. Sedan greppade jag stången och så var det no turning back. Fyra muskelpaket stod runt omkring mig, inklusive killen jag börjat falla för. Jag tog i som aldrig förr. 1, 2, 3, 4, 5.. 8, 9.. 10.. 11! Långsamma, kontrollerade rörelser. Bam! Vikterna small ner i golvet. Röd i ansiktet och med brännande biceps tittade jag på dem. De bara stod där och tittade på mig. Deras tveksamma uttryck hade bytts ut mot, ja vadå? De såg faktiskt imponerade ut. ”Fan, Felicia. Vilken jävla tjej! Så sjukt starkt!”. Och killen jag tycker så mycket om tittade på mig, en längre stund. Jag blev helt knäsväg av hans isblå ögon. Så ställde han sig sådär nära och så sa han ”Fy fan vad du är bra, du är helt fantastisk!”. Det var där och då jag visste. Jag ska ha honom. Till vilket pris som helst.
Och det var också då jag tog personligt rekord med Z-stången. 15 kg var det. Och det här passet har inspirerat mig och gett mig mycket mer självförtroende i min träning. Jag har alltid och kommer nog alltid vara minsta tjejen i fotbollslaget. Men jag är ta mej fan inte den svagaste för det! Jag kan om jag vill! Och i flera år har träningen sakta men säkert gjort mig till den person jag är idag. Utan den finns jag inte, känns det som. Jag ger aldrig upp längre. För några år sedan hade jag gett upp för länge sen. Då hade jag varit för rädd för att misslyckas i min träning, att jag lagt av. Men de senaste två åren har jag fått den här ”never quiting, never giving up”-attydiden. Och det här träningspasset jag berättade om är en vindpust i den riktningen! Bästa minnet för i sommar, helt klart! Girl power!
Jag har alltid älskat att träna. Gärna fartfyllda aktiviteter och en del del mer dansanta klasser att jag alltid dragits till. Yoga är något som jag inte ”har tagit mig tid till” att utöva men varje gång jag deltagit på ett pass har jag mått så bra efteråt. Jag har precis avslutat en instruktörsutbildning där vi en dag fokuserat på step och två dagar yoga. På resan till utbildningen hade jag ont i min högra axel, jag hade ryckningar i handen och riktigt ont. Jag tänkte att jag nog måste kolla upp detta när jag kommer hem igen. Efter att första yoga-dagen var avslutat mådde jag så mycket bättre i axeln, och har nu heller inte ont längre! Är inte det helt fantastiskt? Jag är otroligt förvånad, för det hade jag verkligen inte förväntat mig.
Jag menar att ibland kan man bota sig själv med hjälp av någon typ av träning. I mitt fall denna gång blev yoga en räddning. Någon annan kanske behöver ett spinningpass eller en skogspromenad. Att testa något nytt kanske kan göra så att du inte behöver så till läkaren i första hand.
Helt fantastiskt.
På landet, utan gymkort men med mitt portabla gym, gummiband, hantlar och träningsskor plus 2 personliga instruktörer – mina barn…en som håller intervalltiden på 30 sekunder när jag ska köra mitt hemmasnickrade cirkelpass, dottern bredvid för att göra samma sak…Båda barnen (7 och 8 år) ivriga att hjälpa till, mamman stönar och stånkar…barnens hejarrop…och deras iver att få läsa på listan vilken övning som är nästa…”nu är det det du hatar mamma 🙂 UPPHOPP”, sagt med ett leende, dottern hänger på och jobbar med hopp och höga knän, armhävningar och hennes hår flyger, sonen trycker på stoppuret och räknar ner sekunderna…semester tillsammans, träning tillsammans och helt naturligt i sommargräset…oh vad nöjda vi var! Och dotterns nöjda kommentar: ”Oh vad svettig jag blev…jag behöver också duscha!”
Min bästa träningsupplevelse hittills i sommar upplevde jag en regnig dag i juni. Som så många andra dagar denna sommar regnade det under dagen, men trots det såg jag fram emot mitt milpass som jag skulle genomföra senare under kvällen. När löpningen närmade sig insåg jag att det skulle bli ett mycket blött pass, och klädde mig således därefter. Väl ute i skogen gjorde det absolut ingenting att stigarna var plaskblöta och det droppade vatten från granarna jag sprang förbi. Jag njöt av att bli blöt om fötterna och sprang rakt igenom de stora pölarna på stigen för att riktigt känna och uppleva skogen och allt regnvatten. Blöt pch riktigt trött kom jag slutligen hem igen. Jag var så lycklig. Att springa i vattenpölar och känna vattnet rinna ner för benen och från pannan stärkte mig så otroligt mycket och påminde mig om varför jag flera gånger i veckan ger mig ut för att träna. Jag älskar att röra på mig och känna att jag lever, oavsett om regnet öser ner eller solen skiner från en klarblå himmel. Träning stärker mig som person och min önskan är att uppleva ännu fler pass likt detta innan sommaren och året är slut. Vill också passa på att tacka för en underbart inspirerande och motiverande blogg!
Min bästa träningsupplevelse är när jag lyckades pricka in en varm tidig sommarmorgon (sådana har det inte varit många av här) för en ordentlig runda på racercykeln. Jag var helt ensam ute och jag bara tok-njöt hela vägen 🙂
Min bästa träningsupplevelse var en kväll i Örebro i slutet på juni. Vi var på semester och medan mannen nattade barnen gav jag mig ut på en löprunda längs ån. Jag har kämpat hela våren och har nu gått ner 20 kg och är normalviktig för första gången i mitt vuxna liv. Känslan av att kroppen var stark och frisk och att jag slog personligt rekord och sprang 8,2 km kändes som en seger! Är så glad att träning blivit en naturlig del i mitt liv att jag tom tar med den på semestern 🙂
Bästa träningen denna Sommar var när jag igår, den 12 juli joggade för första gången sedan början av Mars då jag genomgick en käkoperation. Jag trodde inte jag skulle orka hela rundan, men det gjorde jag, vilket kändes riktigt roligt och taggande, så det blev en till dagen efter, och många fler kommer det nu att bli. 🙂 Äntligen tillbaka!
Min bästa träningsupplevelse denna sommar är solklar!
Jag vet att det inte var tvunget att vara den bästa men den gav ett sånt intryck att jag inte kan tänka mig att skriva om något annat. Tänk er knäskada och ett år utan att kunna springa. Inte jogga, inte intervalla, ingenting. Sedan efter rehab, nya skor + helgjutna sulor står du där i spåret och ska springa din första 5k utan uppehåll. Nervöst och spännande. TOTAL LYCKA när du under 30 min senare gått i mål och aldrig vill stanna för du känner dig helt oövervinnelig. Det gick inte fort, det gick inte stilrent till men det GICK.
Den upplevelsen är svårslagen känner jag.
Min bästa träningsupplevelse från denna sommar var helt klart när jag sprang maran i Stockholm i början av juni. Aldrig har jag velat ge upp så många gånger under en löptur- regnet och blåsten gjorde det verkligen jobbigt att springa. Trots att det såg varmt och skönt ut att stå med en stor filt och vänta på skjuts till målområdet fann jag modet och styrkan att springa förbi alla funktionärer som erbjöd hjälp. Kraftigt nedkyld och ordentligt trött kom jag till slut i mål, gråtandes då jag var så glad att jag hade fullföljt loppet. Än idag känner jag mig oerhört stolt så fort jag tänker på min prestation. Klarade jag det, kan jag klara vad som helst. Maran blev ett bra startskott på en hittills härlig löparsommar!
Mitt hittills starkaste (och tuffaste!) träningsminne från denna sommar var i förrgår då en kompis drog med mig på ett pass Body Attack. Herre min skapare vad trött jag var efteråt.. Men det var absolut värt det. Jag kommer att fortsätta gå på de passen, roligt med så allsidig träning!
Kanske inte mitt bästa minne, men något jag inte kommer glömma…
Tanken var att jag efter att ha kommit igång ordentligt med mitt joggande skulle springa milbanan på vårt väldigt kuperade elljusspår, med pulsband för första gången, och ha denna runda som referens inför resten av sommaren.
Det började helt ok men efter 2 km ca så började det regna, efter ytterligare 1 km så öste regnet ner. När jag avverkat halva banan så började det hagla, enorma hagel som riktigt gjorde ont!! Där och då så var jag dyngsur, kändes som om regnvattnet som samlats i kläder och skor vägde flera kg… När jag har ca 3 km kvar och befinner mig i början av vad som bara kan beskrivas som en lååång mördarbacke, i lite mer öppen terräng, då börjar det åska!!! Vill ju inte bli träffad av blixten, så det är bara att fortsätta upp det! När jag slutligen kommer hem så är jag helt slut, men den känslan, när jag vrider ur de kalla och blöta träningskläderna är obeskrivbar! Underbart! Fick ta en ny runda en annan dag för att ha som ref dock 😉
Snörar på mig löpardojjorna och ger mig i väg. Är rätt svalt ute, skönt. Sätter i gång spellistan som jag vet kommer ge mig en extra kick. Promenerar i rask takt mot elljusspåret. Väl framme dubbelkollar jag så att Run Keeper damen påminner mig om hur jag kommer ligga till. Jag börjar jogga. Efter några meter börjar det regna. Så där lagomt mycket. Jag ler. Andningen blir tyngre, pulsen slår och värmen sprids till hela kroppen. Jag fortsätter att le. Damen påminner mig hur jag ligger till, jag noterar att det är en bra dag i dag. Ett varv avklarat, äsch jag tar ett till. Genom diken och lera, över stockar och stenar, uppförs- och nedförsbackar ler jag. Efter två varv känner jag mig nöjd, vandrar hemåt sjöblöt och har lera upp till knäna. Jag bara ler! Tack för en inspirerande blogg!
Innan den här sommaren drog igång satte jag ett träningsmål. Jag kunde inte göra en enda armhävning på tå så efter stöd från pojkvännen övertalade jag mig själv att när sommaren är slut ska jag klara 5 stycken. Trodde aldrig det skulle gå, men…för två dagar sen klarade jag mitt mål. 5 på tå! Helt underbar känsla och helt klart bästa träningsupplevelsen den här sommaren! Dock bestämde jag aldrig någon belöning om jag skulle klara det… en goodiebag hade ju varit så kul att få som ett litet pris! Och som en morot att fortsätta med sådana här utmaningar!
Det träningspass som etsat sig fast i mitt minne och förmodligen kommer finnas kvar där för lång tid framöver är ett cykelpass som jag körde i slutet på maj. Okej, gränsfall till sommar kanske, men så års tycker jag ändå att det skall vara försommar även om vi bor i Sverige.
Vi var ute och cyklade dagens andra pass i spöregn. Vi körde distans och jag tyckte att det gick ganska bra, trots att det ösregnade och bara var ett par grader. Efter ca tre mil började det dock snöa och bli riktigt kallt. Att det strax därefter blir en utförsbacke som tar ca tio min att åka gjorde inte saken bättre utan fick snarare den dyngsura jackan och vantarna att frysa till is. Att då ha drygt två mil hem närmsta väg var inte så roligt. Väl hemma igen var det bara att hoppa in i duschen med kläderna på och vänta på att fingrarna skulle tina tillräckligt för att jag skulle kunna få ned dragkedjan på min jacka.
Helt klart ett pass att minnas då jag inte riktigt förväntar mig att hamna i snöoväder i slutet på maj när jag är ute och cyklar landsväg. Dock riktigt bra träningspass för psyket. Många klagade på dåligt väder under Vätternrundan, själva var jag supernöjd att det var kring tio plusgrader och regn, istället för kring nollan och snö. Man lär sig att omprioritera sina krav ganska snabbt ibland..:)
Bäst upplevelsen av träning denna sommaren är att varje ledig dag kunna bestämma sig för vad, när och var dagens träning ska äga rum! I vardagsrummet, i gymmet, på cykeln, vid vattnet, i en park…. Jag är också grymt inspirerad av de båda NIKE+ Run Club och NTC utmaningen på 1000 min. innan sista Augusti. Åååå vad jag gillar att träna!!
Sommarens bästa träningsminne är från Tjejvättern. Min cykelkompis hade blivit sjuk dagarna innan och jag skulle få cykla de tio milen själv. Det kändes lagom kul speciellt som regnet vräkte ner bara några timmar innan start. Men lagom till startskottet höll det upp och jag började trampa. Sen cyklade jag snabbare än jag någonsin gjort och kom i mål med ett leende på en tid jag inte hade vågat hoppas på! Till nästa år hoppas jag och cykelkompisen på en gemensam runda 🙂
Min upplevelse från denna sommar innebär graviditets-träning! Är i samma vecka som du och nu gäller det att må bra och vara sund! Varvar löpning och styrka! Ser fram emot att följa din blogg i höst och hoppas få mycket inspiration till en sund graviditet! Tack för en fin blogg.
Mitt bästa träningsupplevele är när jag och min syster var på kreta i början av juni. Nästan varje morgon tog vi en härlig löptur längst med strandkanten och bara njöt av vågorna och tystnaden! Åh Gud vad jag längtar tillbaka när jag skriver detta, ett härligt minne =) trevlig semester Theres!!
Bästa den här sommaren, kanske bästa träningsupplevelsen någonsin, blir när jag och min blivande make firar att vi gift oss genom att springa Lidingöloppet (30km.) Längtar!
Klockan ringde före sju men det var redan närmare tjugofem grader varmt ute. Snörande på oss skorna och innan solens strålar nått över bergstoppen så sprang vi ner mot sandstranden. När vi sprungit en stund gick solen upp över berget och hela stranden blev gyllene. Morgonlöpning. Nykär. Grekland.
Bästa träningsupplevelsen denna sommar. Lätt. 🙂
Mitt bästa träningsminne för sommaren är då jag den 2:a juni springer över mattorna på stadion. Under jobbiga förhållanden kapar jag föregående års tid på maran med hela 22 minuter..Stel frusen och ändock bubblande av glädje inombords..Känslan av att ha en stark kropp och knopp som tar mig framåt är underbart. När jag sprang och det var tungt så tänkte jag på att jag KAN faktiskt springa, JAG har två ben..etc..JAG är frisk..
Mitt bästa träningsminne från i somras är cykelturen tillsammans med mina två barn. Turen inleddes med några kilometer cykel (låååångt för barnen), följt av belöningen i form av det godaste fikat du kan tänka dig (och allt smakar så mycket bättre efter det man har kämpat så för). Vägen hem gick som en dans! Vädret var hela dagen på topp med värme, solsken och klarblå himmel. Snacka om kvalitetstid med barnen!
Mitt bästa minne hittills är att jag blivit inspirerad att börja löpträna, jag som alltid hatat att springa. Har nyligen börjat men drömmer redan om att delta i något lopp när jag nåt mitt mål, att springa 5 km.
Kanske inte låter mycket för er men för mig är det stort. 🙂
Jag började jogga och träna intervaller nu i våras men p.g.a. allergi och liknande kändes det helt hopplöst. Trots det försökte jag hålla uppe konditionen och kände mig inte särskilt mycket duktigare. Men för ungefär en vecka sedan gav jag mig ut för en kort promenad. Det slutade med att jag sprang i en timme utan uppehåll och uppför södra berget i Sundsvall. Skam den som ger sig. Nu har jag ny energi för att fortsätta med intervall-träningen. Den gav resultat utan att jag märkte det 🙂
Mitt bästa träningsminne ifrån denna sommar är att jag äntligen har kommit igång med spinning igen efter att jag fick barn i november! Har har tränat sen i januari men lättare träning och styrketräning. Men nu äntligen, som jag har längtar så kör jag spinning minst 3 ggr/vecka men gärna 5! 🙂 Så det blir en hel del duschande så det där kittet skulle inte sitta fel! :-)Tack för en superinspirerande blogg!
Kan man ikke delta hvis man ikke bor i Stockholm?
Om man vill betala frakten själv, men den väger ganska mycket … tyvärr känns detta smidigast denna gång.
Min bästa träningsupplevelse denna sommar (hittills!) var när jag efter en lång tids uppehåll, då gravid för andra gången i vecka 17, gav mig ut för att springa en liten runda. Målet var bara att testa mig fram, jag ville känna vad kroppen klarade av. Efter dryga 5 km var jag så otroligt nöjd med mig själv! Solen lös, svetten rann och jag kunde inte sluta le. Det var så fantastiskt skönt att springa igen, frihetskänslan spritte i hela kroppen.
Bästa upplevelsen hittills är när jag och min vän, som båda precis blivit frälsta av pilatesen, drog på oss våra träningskläder under en solig semesterdag i Visby och gick ut i den allmänna parken och körde vårt egenkomponerade pilatesprogram i morgonsolen. Det var riktigt härligt! Särskilt eftersom jag ”bara” är medioker motionär och vanligtvis lämnar träningen hemma under semestern. Fick en riktigt bra träningspepp!
Mina bästa träningsupplevelser är mina cykelturer under semestern. Har blivit sisådär 8-10 mil per runda ute på vischan och jag har upptäckt små smultronställen jag inte vetat om innan! Mindfulness på cykel!
Min bästa träningsupplevelse än så länge är helt klart årets Vansbrosim. Jag simmade loppet på nytt personbästa och när jag kom upp ur målet stod min nyfunna kärlek där uppe och väntade på mig. Grattade mig genom att ge mig vår första kyss. Jag föll pladdask där och då. Inget slår en sådan upplevelse trots att vi stod i spöregn.