Spark i baken

HÄSSELBYLOPPET. Årets (kanske) sista löptävling blev en härlig upplevelse. Jag hade siktet inställt på att ta loppet som ett träningspass med lite extra tävlingspepp då jag inte hade sprungit på tre veckor. Och så blev det. Jag pressade inte på till max även om jag såklart inte småjoggade heller. Hässelbyloppet är en ganska flack och…

STOCKHOLM MARATHON 2015. Hjärnan är bra rolig ibland. Älskar när den överraskar mig på ett positivt sätt. Förmågan att glömma (bra) smärta och komma ihåg de underbara delarna är fantastiskt. Det funkar inte alltid, vissa saker ligger och ”stör” i medvetandet längre tid, men ibland går förvandlingen fort. I lördags när jag hade kommit i…

STOCKHOLM HALVMARATHON. Nu är det en ny dag och jag har hunnit landa lite. Vilka känslor och vilka reaktioner från kroppen efter Stockholm halvmarathon som infann sig igår. Vi tar det från början. Då våra barn var och hälsade på mormor och morfar under helgen (med undantag för Charles Born to Move) kunde jag och…

TJEJMILEN 2014. Jag var grymt taggad att springa Tjejmilen detta år. Förra året kändes formen sisådär, men när jag vaknade morgonen innan loppet var kroppen pigg och suget efter att få utmana mig på milen var stort. Jag var inte allt för tydligt med vad mitt mål var, vad jag ville uppnå för tillstånd efter…

I Intersports tält innan löpningen i lördags.  Jag har funderat mycket på löpning sedan i lördags. Det är intressant att jämföra hur upplevelse och resultat under och efter ett lopp kan vara så olika. Något jag har registrerat är att det inte är tiden i sig som avgör om jag tycker löpningen gick bra. Det…

Tjejmilen var varm idag. Galet varm om ni frågar mig. I alla fall var det så min kropp uppfattade loppet. Tycker inte att jag brukar ha några problem att springa i varmt väder, men idag var det inte min dag. Jag var konstant törstig och var kokhet i ansiktet en bra stund efter målgång. Känslan…

10 svettiga kilometer i Hagaparken i fantastiskt sensommarväder avslutade min torsdag. Sprang på samma tid som på Midnattsloppet så jag vet att jag ska kunna pressa mig mer nästa tävling.

Nikes PR-byrå bjöd på mingel innan Midnattsloppet och efter att ha snackat löpning gick vi gemensamt till startfållan där jag blev glad att se min pappa som kommit för att heja. ”Just idag är jag stark” stod det över startområdet på en stor banderoll. Och jag kände mig stark när jag sprang Midnattsloppet i den…

Ibland är steget ut från lägenheten det tyngsta. När Glenn kom hem från jobbet igår halvlåg jag i soffan och ammade Tilde. Att dra på mig löparkläderna och ge mig ut på en runda kändes extremt tungt. Men Glenn visste att jag innerst inne ville springa, jag var bara lat. Så han tog fram kläderna…

Grymt stark idag! Benen var pigga och löprundan som slutade på 14 km kändes lättare än vissa kortare rundor jag körde på Gotland. Det är intressant hur mycket dagsformen avgör. Tack kroppen för ett underbart träningspass som gav mersmak!