Spark i baken

Om två veckor är det dags för Tjejmilen som jag springer tillsammans med Intersport. Tjejmilen är min sista löpartävling för i år. Jag har funderat på om jag ska springa halvmaran eller Hässelbyloppet, men höstens helger är redan väldigt uppbokade för mig och Glenn och jag vill inte boka upp ytterligare en dag för ett lopp. Därför väljer jag att satsa på Tjejmilen innan jag under vintern lägger om fokus mot Stockholm marathon.

Jag har sprungit Tjejmilen några gånger tidigare. Ni som har läst min bok Viktig – från matmissbrukare till träningsförebild vet att Tjejmilen var den första löpartävlingen som jag sprang. Då var mitt mål att springa minst fem kilometer i sträck och sedan varva gå och jogg resten av vägen. Men tack vare känslan under loppet sprang jag från start till mål och gick in på en dryg timme. Jag var otroligt stolt och glad över den insatsen och jag kommer fortfarande ihåg att jag kände mig som loppets vinnare. Jag hade faktiskt segrat över mina egna förväntningar.

I år är mitt mål att definitivt springa under 52 minuter, men jag siktar på att försöka komma under 50 minuter. En gräns som jag länge har velat komma under och kommer göra mitt bästa för att få samma känsla efter målgång som första gången jag sprang. Jag vill vinna mitt lopp och jag vill nå mitt mål. För att ta mig dit hinner jag med några löppass till och håller jag mig frisk borde jag ha en bra chans. Motivationen finns i alla fall och det är ett viktigt verktyg när man ska utmana sig.