Jag ville så gärna springa Stockholm marathon i år. Tyvärr insåg jag redan för ett par månader sedan att det inte skulle gå med min höft som gör ont varje gång jag har sprungit. Nu har jag tagit bort löpningen under några veckor samt kört på med min rehabövning för att det förhoppningsvis ska bli bättre och jag ska kunna springa lopp i slutet av sommaren. Ofta saknar man inte någonting förrän man inte kan göra det. Som jag längtar efter att få springa!!!
På lördag är det dags för årets mara. Vet inte om jag vill stå vid sidan av och kolla på löparna, känner så starkt att jag hade velat vara med och springa. Trots att jag vet hur kämpigt, ont och svettigt det är under tiden loppet pågår är min marathonupplevelse fortfarande mitt häftigaste träningstillfälle.
Ska du springa på lördag – eller inte – svara gärna på veckans fråga i högerkolumnen. Själv har jag inte bestämt mig om jag ska fly stan eller stå och heja fram de grymma löparna. Det är trots allt en folkfest, men jag vill så gärna vara en del av löparormen, inte stå vid sidan och titta på. Nu tror jag att jag packar träningsväskan och åker till Sats Hötorget för att bränna av lite frustration under kvällens cykelpass. Jag får vara glad att min höft i alla fall inte protesterar när jag cyklar.
Hade anmält mig till tjejmilen förra året. 2 veckor innan fick jag en riktig muskelbristning i vaden…… Det var bar att inse att springa gick inte. Gjorde en operation i oktober förra året så träningen fick läggas på is ett tag. Tog tag i träningen i janurai och tänkte, Yes iår springer jag milen=) Fast då börjar knäna spöka!!! Det är väl bara o inse, löpning ska jag inte hålla på med=( Kör nu ist styrka, zumba, afto, varvat med lite lugn löpning o promenader…..
Kramar till en mkt trevlig blogg
Hu, jag lider med dig! Jag ska springa på lördag och längtar! Men jag vet hur det är att stå och lida vid sidan av. Var anmäld till Vasaloppet, hade tränat, kört för-lopp etc. hela vintern. Sen blev jag sjuk några dagar innan Vasaloppet, det var fruktansvärt. Jag var ändå på plats vid starten då min sambo skulle åka. Det gjorde ont att inte få vara en del av det, samtidigt som det är häftigt och kul att vara supporter också!
Ja, jag har inte bestämt mig än hur jag ska göra om jag ska vara där eller inte …
Åh…det pirrar i magen när jag läser det här! Tredje året i rad jag är anmäld och ÄNTLIGEN verkar jag kunna springa! Heja gärna på mig, kommer att behöva det… 🙂 Nästa år är du med Terese!
🙂
15-åring som jag är så känns en mara väldigt lång men i framtiden är en av mina stora drömmar att få uppleva ett marathon!
stackare! Jag lider verkligen med dig. Hade själv problem med höften men botade det med mycket coreträning och höftlyft kombinerat med stretch. Jag ska springa på lördag men har bara kunnat löpträna sedan januari då jag fick barn i september men satsar inte på nån tid utan bara göra ett kul lopp tillsammans med maken. Kram o hoppas du blir bättre snart!
Ja, bittert att inte vara med 🙁 Hoppas din höft blir bra snart – minns din blogg fran innan maran när du tvekade inför att starta. Grymt att du fixade det!