Bästa backträningen! – och nytt springprojekt med maken – Spark i baken
teresealven

Spark i baken

Bästa backträningen! – och nytt springprojekt med maken

Backintervaller

Bästa backträningen görs tillsammans med andra, för då hjälper man till att pusha varandra när tröttheten sätter in. Idag hade jag en träningsdejt med min man i Vanadisbacken. Efter tio minuters uppvärmningsjogg tryckte vi på fem varv i backen innan nedjogg hem. Avslutningsvis blev det några varv löpskolningsövningar innan stretch.

Jag har ju glömt att meddela er – jag och Glenn har satt som mål att springa Stockholm marathon nästa år. Tanken är att vi ska göra det som ett roligt projekt tillsammans under året, peppa varandra i löpningen och få tid tillsammans. Som småbarnsförälder går såklart den mesta energin åt till barnen, detta maraprojekt är däremot något som är mitt och Glenns. Vi kommer inte kunna springa så ofta tillsammans, men någon gång ibland hoppas jag på att vi precis som idag tar oss tid till gemensam löpning. Annars är planen att vi springer efter varandra på helgerna, så tar den andra barnen under tiden. Glenn och jag är dessutom väldigt olika i våra springformer, jag är mer uthållig och seg medan han som gammal innebandyspelare (och numera domare) är snabb och van vid korta ruscher och förflyttningar i sidled. Glenn har aldrig sprungit en mara (eller halvmara), det ska bli kul att hjälpa honom på vägen.

Dagens löparoutfit: skor Salming Distance, tights Kari Traa, jacka Peak Performance, linne Craft, klocka TomTom Runner Cardio.

Backintervaller

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer
teresealven

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Josefine

    Hej Terese!
    Det här kommer bli väldigt långt men jag hoppas du har tid att läsa igenom det ändå

    Jag har precis fått det svart på vitt att jag har levt med ett stört beteende när det kommer till träning och hälsa.

    De senaste året har jag strävat efter att leva ett så hälsosamt liv som möjligt med en bra kost och träning. För många låter det som något positivt, och det var det, men bara till en början.

    Jag har nu gått i ungefär ett års tid och trott att jag levt ett sunt och glatt liv när jag i själva fallet bara har brytit ned mig själv både psykiskt och fysiskt. Mina tankar och handlingar har gått emot allt vad hälsa står för. Jag har trott att bara för att jag har hoppat över de där efterrätterna och varit ute på de där joggingturerna så har mitt välmående blivit bättre, när det i själva verket har haft helt motsatt effekt.

    Det började bra med att jag åt bättre än tidigare, tränade mer, fick in mer motion i vardagen och bara kände mig allmänt pigg.
    Vad jag inte märkte var att detta beteende sakta men säkert övergick till något tvångsmässigt, jag kände mig tvungen att gå ut på de där promenaderna, både morgon och kväll, nu fanns det inte längre någon glädje i att gå ut och få frisk luft, och bara ta några djupa andetag och känna vinden blåsa i håret, det var ett tvång. Samma sak med fikat, jag kunde inte äta den där goda chokladiga tårtbiten utan att känna ett behov av att så snabbt som möjligt kompensera med träning för att göra mig av med vad jag just hade stoppat i mig.
    Jag har bokstavligt talat haft ångest över missade träningspass, speciellt om det var en tillställning med mycket ”onyttig” mat som kom i vägen för passet.
    Till slut blev allt fler och fler livsmedel ”förbjudna”, samtidigt som träningstimmarna ökade.
    Och i takt med att jag låg på ett långvarigt energiunderskott minskade jag såklart väldigt mycket i vikt, vilket gjorde många i min närhet oroliga, men även min mens försvann. Vilket egentligen borde ses som ett tydligt varningstecken, men eftersom jag var inne i min egna lilla bubbla struntade jag fullständigt i det och körde på stenhårt med kosten och träningen.
    Jag har nu insett att det här inte är vad hälsa handlar om. Hälsa är när man kan njuta av den där kanelbullen, och faktiskt ta sig en helg eller en hel vecka för den delen då man bara återhämtar sig och tar det lugnt. Det är ett allmänt välmående helt enkelt.

    Så jag har bestämt mig, jag ska ta tag i mitt liv, och jag ska vinna den här kampen.

    Avslutningsvis skulle jag vilja tacka dig för en underbar blogg och för att du är en sådan inspiration för både mig och många andra genom din glädje, styrka och din hälsosamma syn på både mat och träning, tack!