Jag var själv lyckligt lottad att kunna träna hela min graviditet med Charles utan skador eller besvär i kroppen. Men att springa ett marathon (!) och sedan åka direkt till sjukhuset för att föda sin dotter. Hur tänker man då? Och hur kunde läkarna godkänna det. Även om hon varvar löpning och gång blir det en extrem påfrestning på kroppen.
Nä, träna sunt som gravid. Sedan kan du satsa på nytt när barnet är ute och du har återhämtat dig från förlossningen.
Hon såg det säkerligen som en uppvärmning inför förlossningen. Tänk om andra tjejer insett vilken nytta lite uppvärmning kan göra.
Hon hade fått OK att springa en halvmara av läkare, så hon sprang första halvan och gick sedan andra halvan.
Kanske ett hemligt knep att få igång förlossningen? Nej ärligt, varför?
Inte konstigt alls att det blev förlossning efter den rundan! Själv har jag fyra barn och vet att sånt sätter igång värkarna – man får som sagt skörda det man sått.
Men det stod i någon av artiklarna att hon tog sig runt på 6,5 timme. Är inte det typ gång-tempo NÄSTAN hela vägen?
Jo, det är ganska långsamt, men jag tycker ändå det är för lång tid för en höggravid kvinna att träna. Även om hon går hela vägen är det slitsamt.
Håller med dig till viss del, men så länge man mår bra så är det väl egentligen inget problem? Alla sätter upp sina ”ramar” för vad som är hälsosamt och icke-hälsosamt för en!
Det är klart att man måste sätta upp egna gränser. Men jag tycker inte att detta låter sunt. Det är alldeles för långt och alldeles för lång tid hon håller på att träna när det är dags för henne att föda. Tur ändå att allt verkar ha gått bra.
Förstår verkligen ditt tankesätt, och jag håller som sagt med. Men jag tror ändå att hon är/var klok nog att lyssna på sin kropp och sina förutsättningar, som måhända är helt ”galna” i våra ögon. Men vi är ju alla olika. 🙂
Däremot uppskattar jag din sunda bild av träning och graviditet, så missförstå mig inte.
Bra kommenterat, Therese!
Ja, nån ska alltid vara värst! Låter ju helt galet…
Jag som i bland tycker att jag gett mig in på mycket som tänker komma i marathonform ett år efter förlossning, men här ligger jag definitivt i lä 😉