Till morgonens cykelklass på SATS Zenit rotade jag fram ett favoritlinne som jag använde mycket när jag var gravid med Charles. Tyvärr töjde jag ut linnet en hel del med min mage, så det har inte varit så snyggt att använda när jag inte var gravid, men nu funkar det toppen igen.
Alla mina deltagare är så gulliga och önskar lycka till. Jag vet att jag skrivit en hel del om detta redan, men det känns konstigt att vara ifrån instruerandet länge. Jag har varit instruktör i 15 år och de enda längre perioderna utan att instruera var när jag var sjuk i anorexi och när jag fick Charles. I övrigt har instruerandet varit en stor del i mitt liv som jag alltid har älskat. Jag får mycket kraft av att inspirera andra och ge dem energi.
Men jag vet att jag har mycket annat fantastiskt att se fram emot i vinter och sedan får jag kombinera familjelivet med mitt jobb under våren. Så nej, jag klagar verkligen inte. Jag bara reflekterar över att det känns att på fredag lämna instruerandet för ett tag.
Tenkte på deg i går når jeg var på spinning 🙂