Det är intressant hur jag fungerar som förälder. I helgen har jag varit med Charles väldigt mycket då Glenn varit bortrest. Och jag älskar att vara med min son – tro inget annat. Men det är samtidigt skönt att få lite egentid på helgen, om det så bara är för att träna en timme eller ta en tupplur mitt på dagen. Då blir jag en så mycket bättre mamma övriga timmar på helgen. Nu hade jag min fina mor som var inne och hjälpte till mycket i lördags, vilket jag är tacksam över. Charles älskar att leka med henne, och det är toppen då jag gärna leker en stund, men inte har samma tålamod som innan jag blev gravid.
Idag är Charles på förskolan i vanlig ordning och jag jobbar. Då borde jag passa på att uppskatta att enbart ha mig själv att ta hand om, äta när jag är hungrig, göra det jag behöver utan att samtidigt ha koll på vad Charles gör och så vidare. Men – jag saknar honom! På väg hem från mötet jag nyss var på satt jag och kollade på bilder av Charles i mobilen. Det är samma känsla som ofta infaller när han har somnat på kvällen. En stund senare vill jag nästan väcka honom. Jag förstår att det var så här när han var liten bebis då allt var nytt, men nu är han en pojke på drygt två år.
Det är såklart häftigt att ha så starka känslor. Innan jag blev mamma kunde jag inte förstå hur det är att vara just mamma och vilka känslor som följer med det. Har hört så många säga att när man får fler barn så delas inte kärleken, den bara växer – som att hjärtat blir dubbelt så stort. Jag ser fram emot att få uppleva det.
Känner också så mycket igen mig i det du skriver. Att få vara med sin son är det bästa som finns, men efter en intensiv heldag med honom kan jag se fram emot när han ska gå och lägga sig så att man får lite lugn och ro. När han sedan har somnat sitter jag och min man ofta och tittar på bilder om honom. Underbart att man kan känna så mycket kärlek!
Åh, vad jag också känner igen mig! Har en pojke på drygt 10 månader och hur trött man än är efter nattningen och han somnat så saknar man honom konstant när han inte är bredvid en. Bara tanken på ens barn gör en alldeles varm inombords:)
Fint skrivet!
Åhh vad jag håller med! Man kan älska sina barn till döds, men en stunds egentid är värd så mycket för att orka med. Speciellt som för dig som är gravid.
Kram
Jag förstår precis hur du känner. Så många känslor och så mycket kärlek som vuxit tillsammans med ett litet barn i hemmet. Det är helt ljuvligt!
Känner EXAKT likadant med en 3,5 åring och som höggravid!
Fint inlägg! Jag ser också framemot att se kärleken växa/fördubblas. Det är väl därför vi gravida så lätt blir andfådda och får högre puls då hjärtat håller på att förbereda sig för just det 😉
Jag har också väldigt mycket mindre tålamod gentemot Alvar som gravid, fast det går iallafall uppochner och vissa dagar är mycket bättre än andra.
Kram på dig!