Nu börjar det sköna ”innan-klassen-pirret” att infinna sig. Jag vet att adrenalinet och nervositeten gör att jag kommer prestera bättre. Jag hade nog inte heller tyckt att det vore lika kul att instruera om jag inte ställde krav på mig själv och var förväntansfull inför mina klasser. Tror inte att det spelar någon roll hur länge man har instruerat – jag har varit instruktör sedan 1998 – och jag är fortfarande pirrig varenda gång jag ska hålla klass. Till vardags är dock pirret betydligt mindre än när det är konventdags. 🙂
Dags för mig och Glenn att rocka!
Vilken fin natur 🙂 Rock on 🙂