Förra veckan fick ni läsa om norska Charlotte som satsar på sin brottarkarriär. Den här veckan så blir det en lite mer ovanlig sport, nämligen wushu.
Vem är du?
Jag heter Cecilia Moberg, är 24 år och jag tränar wushu, eller som dom flesta kallar det ”kung fu”, och är med i det svenska landslaget. Jag har tränat sporten i ca 7 år men det är väl de senaste 3-4 åren som jag verkligen har satsat på den. Tyvärr är det väldigt svårt att träna kung-fu på hög nivå i Sverige än så länge eftersom vi inte riktigt har några ordentliga tränare. Därför bor jag tillsammans med min pojkvän i Peking där vi dagligen tränar på ett sportuniversitet.
Vad är wushu och hur går det till?
Wushu är en kinesisk kampkonst. En kampsport som har blivit ändrad för att passa mer som uppvisningssport. En tävlingsform pågår under ca 1,5-minut då man gör olika slag, sparkar, hopp, svep och andra tekniker med eller utan vapen och motståndare.
Varför började du med wushu – det är ju så ovanligt?
Jag testade lite olika kampsporter innan men det här var den som hade allting jag krävde, vilket från början var snygga tekniker och coola hoppsparkar.
Vad är din främsta merit hittills?
Vet inte riktigt om det är att vara svensk mästarinna eller då jag kom tvåa när jag fick tävla mot killarna.
Vad är ditt mål?
Jag ska vara första svenska tjejen som tar en medalj på EM.
Vem är din idrottsliga förebild?
Jag borde kanske ha en tjej men ändå kommer jag bara på killar inom min egen sport, kinesiska namn som inte skulle säga er ett dugg.
Men Magdalena Forsberg kanske, mest eftersom hennes sport inte heller var särskilt populär i Sverige innan hon kom, blev jättebra och kämpade för att göra den mer känd.
Vad är det roligaste med din sport?
Att det finns så många olika stilar och saker att lära sig. Det finns alltid något nytt att lära sig.
Hur ser en träningsvecka ut?
Måndag-fredag börjar jag dagen med 2,5-timmes teknikträning, grundrörelser, hoppsparkar och jag tränar på mina tävlingsformer.
På måndagar, onsdagar och fredagar tränar jag benstyrka och på tisdagar och torsdagar blir det överkropp.
På kvällarna övar jag på teknikerna som min tränare påpekade under morgonpasset att jag behöver träna mera på.
Hur mycket jag är ute och springer varierar stort från vecka till vecka och det blir betydligt mycket mer löpning när en tävling börjar närma sig och konditionen måste komma på topp. Ibland kanske jag bara kommer ut max en gång i veckan och ibland blir det varje dag.
Här kan du läsa Cecilias blogg.
Satsar du på någon sport, vanlig som ovanlig, och vill dela med dig av dina erfarenheter i bloggen? Mejla mig på [email protected].