Okej, jag ska erkänna för er.. Gårdagen var ingen dans på rosor men jag tog mig igenom den. Var hemma strax innan 22 och stupade i säng nästan omedelbart.
Idag är det också uppförsbacke. Får febersvettningar av ingen ansträngning alls och jag har 13 ljuvliga timmar framför mig. Pust.
Tänk att det ska vara så svårt att vara hemma och vila. Varför är det så?
Jag vet att det för mig innebär en hel del extra jobb och lite smått kaos i schemat eftersom alla de klienter som bokas av ska in på nya dagar och nya tider. Vilket inte alltid är det lättaste. Samtidigt känns det oseriöst av mig att inte alls leva som jag lär – med fokus på hälsa.
Oh well, förhoppningsvis slås jag av någon sorts uppenbarelse inom den närmaste tiden. Så jag tillsammans med förnuftet kan ta mig i kragen och åka hem och kurera.