Varje gång någon av barnen når en milstolpe blir jag alltid lika förvånad och nostalgisk, när slutar de? Idag tänker jag självklart tillbaka på de 18 månaderna som gått, förlossningen, hur liten Felicia var när hon blev storasyster men ändå hur stor hon var i jämförelse mot hur jag ser Elias idag, samt hur mycket Elias har utvecklats och vilken personlighetsförändring han har gjort.
Jag har aldrig stuckit under stolen med att det var väldigt tufft när Elias var bebis. Han skrek nästan konstant i nio månader, fruktansvärt var det. Det tärde på hela familjen, men det gjorde oss också starkare på samma gång. För oftast är det ju de tunga perioderna i livet som antingen bryter en eller bygger en starkare.
Så hur är då våran lilla gosse idag? Ja han är världens kramigaste och gosigaste kille, busar mycket och har nära till skratt. Största idolen är självklart storasyster och henne saknar han som mest när de är ifrån varandra. Han blir också alltid gladast över att se henne. Han äter allt, men inte så stora portioner och använder gärna händerna framför bestick. Mjölk går före vatten men ingenting kan toppa Festis. Får han välja själv tittar han gärna på Teletubbies, helst på iPaden. När han ska sova vill han gärna ha många gossedjur i sängen men ingenting slår lilla kaninen. På kläder har han stl.80-86, blöjor nr.5 i Libero, skorna är stl.23. Han kan inte prata men säger några ord och pekar mycket. Han kan säga mamma, pappa, ”Bubben”, Anton, hej, hejdå och där. Vad mer kan man behöva liksom?! Han förstår dock en hel massa ord eller i princip allt man säger till honom, men för tillfället leker vi leken peka på ordet. Alltså säger jag lampa så pengar han på lampa, säger jag mun så pekar han på munnen, osv. Favorit visan är fortfarande ”Imse vimse spindel” och favorit låten är fortfarande ”Dark Horse” men Katy Perry.
Senaste kommentarer