Jag har förstått att det har hänt någonting stort, men för första gången hänger jag inte riktigt med. Jag är i och för sig mitt uppe i ett känslosvall av blandad karaktär och ibland är det svårt att bara hålla tillbaka tårarna. Men nog vann U21 fotbolls EM igår? Jag tittade men somnade, ögonen gick i kors och det var omöjligt att hålla sig vaken.
Det är så mycket som ändras i livet just nu, många ledsna miner och brustna hjärtan. Jobbigast av allt är Felicias sorg som blir mer och mer påtaglig för varje dag. Det skär i bröstet att göra så här mot barnen. Jag vill verkligen inte de. Men samtidigt är jag övertygad om att det är för det bästa. Jag har flyttat i två dagar nu, men är långt ifrån klar som det känns. Förhoppningsvis sover vi dock i lägenheten i natt, jag och barnen.
Lilla stumpan! Allt kommer bli bra. Det kommer tiden utvisa! Stor kram till er alla