Två dagar utan bloggen och jag känner mig tomm. Det händer så mycket och så lite i mitt liv. Som jag har skrivit tidigare är det mycket jag inte vill skriva om på grund av respekt för Pontus. Att gå igenom en separation är bland de svåraste jag har gjort. Hjärnspöken och dåligt samvete är något man ständigt dras med. Jag längtar tills denna tid är slut, men samtidigt undrar jag om den någonsin kommer ta slut. Kommer jag alltid må så här eller kommer livet blir bättre. Är det en ljus framtid som väntar eller är det ångest i mörkret? Tiden får utvisa. Idag lever jag här och nu, dag för dag. Just nu ser en typisk dag för mig ut så här; klockan ringer 5.30 och 5.40, jag går upp 5.45 och åker hem till lägenheten, löser av Pontus som åker till jobbet och hoppar in i duschen, lämnar barnen på dagis 8.15, åker på jobbet, slutar 18, åker hem umgås med barnen tills läggning kl.19, åker sen hem till mamma och pappa och sover. Jag vet att jag borde börja pack men kommer mig aldrig för att göra de. Har inte packat en ända pinal än så länge. Kanske blir det helgen nöje?
Nedan kan ni se dagens jag, dagens middag och dagens nyhet, en KTM 350 exc-f sixdays.
Det blir bättre! Mov’ var ca 3 månader när hans pappa förklarade att han ville göra slut. Jag bodde med honom i sthlm och hade lämnat allt för att flytta dit. När Mov’ var 6 månader packade jag några väskor och flyttade ner till min mamma tills jag fick egen lya. Jag är ju själv med honom 24/7 och han har inte träffat sin pappa på 3,5 år, och han blir 4 imorgon. Jag om någon vet att livet inte alltid blir som man tänkt sig, men är också ett levande bevis på att allt kan ordna sig till det bästa ändå! Kämpa på! Finns omdu vill ventilera! Kram
Snygga skor