Tänk att för nio månader sedan var inte Elias född, då hade jag gått hela mitt liv utan honom men nu känns tre dagar oändliga. Han fattas mig enormt mycket och det skär i kroppen som knivar när jag ser hans oförstående blick genom telefonen via Face Time. Han är inne i en jobbig period i sitt liv, han är mammig, han ska sluta amma och tror han tror att det är han som bestämmer. Jag och Felicia har därför åkt upp till Ljusdal för att ge Elias lite egentid med sin pappa, förmodligen väldigt nyttigt för alla parter men oerhört jobbigt just nu. Jag vill inget annat än att vara där, kramas med honom och trösta honom, ge honom all den kärlek som han förtjänar. Jag har dock fullt förtroende för Pontus och tvivlar inte en sekund på att Elias har det väldigt bra, mina barn skulle inte kunna ha en bättre pappa. Men det tar inte bort det faktum att ingen kan trösta honom som jag kan, just nu.
Bortsätt från att mina tankar då och då är på Elias så har vi det väldigt bra. Vi har fått god mat och blir bortskämda med full uppmärksamhet på Felicia och egentid för mig. Just nu sitter jag i soffan med en filt, datorn i knät och käkar chokladpraliner. I goodiebagen från Geggamoja låg en påse från Lindt, farligt goda!
Senaste kommentarer