Det drippar och droppar här hemma och tro det eller ej så har vi plusgrader. Det är helt otroligt vad vädret kan skifta på bara några dagar och det känns helt underbart. Solen tittar fram då och då också bakom molnen och vårkänslorna spritter i kroppen. Snart, snart kommer den, å som vi längtar!
Förmiddagen har vi spenderat på öppna förskolan med massa andra barn. Felicia är alltid lika försiktig när hon kommer, försiktig men nyfiken. Hon har nästan inte tid att ta av sig kläderna innan hon vill börja leka. Hon går och tittar vad de andra barnen har tagit fram och hälsar lite nonchalant på dem. Men efter en stund så är hon som fisken i vattnet och är varken blyg eller rädd. Hon springer från rum till rum och sedan agerar hon även välkomstkommitté vid dörren.
Men idag så var en av de lite äldre pojkarna dum på henne och då kom björnmamman fram i mig. Han gillade inte riktigt iden med att låta alla åka på rutschkanan och hade väldigt svårt för att vänta på sin tur. Han började med att försöka lyfta bort Felicia när hon var på väg upp, så då förklarade jag för honom att hon är mindre men måste också få åka. Jag tittar bort i två sekunder och då är han på henne igen, denna gången sitter hon högt upp och är beredd att åka men så puttar han av henne så att hon ramlar ner. Hon gör sig tack och lov inte illa men jag blir arg och säger åt honom varpå hans mamma (äntligen) kommer in och frågar om allt är okej. Nej säger jag och förklarar, hon kommenterade detta genom att vara tyst och det visar bara på vilken underbar förälder hon är.. Inget barn blir hjälpt av en dålig uppfostran och inget barn kommer hata en för att man sätter regler och visar var gränserna går.
Senaste kommentarer