Jag kan knappt fatta att det bara är en vecka kvar till julafton, jag som längtar så mycket! Detta år känner jag mig verkligen som barn på nytt och ser fram emot att tomten kommer på besök. Det ska också bli spännande att se hur Felicia reagerar på mannen med det stora skägget och självklart alla klapparna. Äntligen ska hon få öppna dom, hon som inte kan låta dem vara..
Idag har vi tagit en mysig lunch med Sandra och lilla Elsa på Finess, innan så hängde vi med mormor på hennes jobb och alla sexåringar. Vi fick bland annat vara med på gympan vilket Felicia tyckte var sjukt roligt. Vi skulle egentligen ha varit på öppna förskolan men dom hade stängt på grund av sjukdom stod det på dörren, men det blev ju bra ändå. Det var en minst sagt trött tjej som somnade i bilen på vägen hem, men vilan blev kortvarig och hon vaknade efter knappt en timme. Jag vet inte om hon drömde men hon vaknade i alla fall gallskrikandes och var ledsen i 40 minuter innan hon lugnade ner sig. Så eftermiddagen blev ganska så lång för både mamma och dotter. Hon har kommit in i en fas där hon testar alla gränser tills hon kommer till bristningsgränsen och då fortsätter hon ändå. Hon ger sig aldrig och lyssnar definitivt inte på ett nej. Det går bara inte, hon vet att hon inte får och ändå så gör hon det. Är det någon som har något bra förslag på vad man ska ta sig till, jag börjar nämligen bli lite smått galen på att säga nej och att springa runt efter henne hela dagarna?!
Senaste kommentarer