Jaha, har det redan gått en till månad sedan jag kom ut ur smärtdvalan, lämnade kossorna och fick upp min lilla dotter på bröstet. Som mamma tror jag inte riktigt att man hänger med och något man lär sig är hur otroligt fort tiden rusar iväg. Att en natt kan göra stor skillnad i ett barns liv och att utvecklingen kan gå från noll till hundra. Det är verkligen underbart att få uppleva hur Felicia lär sig världen och se hur hon nyfiket utforskar den. Men som förälder så gruvar jag mig också inför framtiden, för världen är verkligen inget rosa moln och livet är inte en dans på rosor. Det gör ont i mig när jag tänker på allt som hon ska gå igenom, men samtidigt trygg i att hon kommer att klara det.
Det Felicia har lärt sig på åttamånader är följande: Hon sätter sig själv upp och sitter väldigt stadigt, hon ålar sig fram som värsta militären, hon förflyttar sig själv mellan rummen, dra sig själv upp till stående, säga mamma, väljer ut vad hon vill leka med, äter gröt till frukost och vanlig mat till lunch och middag, plus att hon har fått två tänder! Tilläggas bör också att hon älskar titt-ut och hon sträcker sig mot en när hon vill bli upplyft.
Grattis finaste Flisan! <3