Med hopp om att kunna lägga mig tidigt igår så gjorde jag mig i redo för sängen redan vid nio. Sen bytte jag på Felicia, satte på hennes pyjamas och matade henne. Hon brukar alltid somna då, men icket. Hon ville vara vaken, men stora ögon låg hon och tittade på mig i fyra timmar (hade aldrig kunnat ana att jag kunde vara så intressant). Mina ögon var helt klart redo för att bara slutas och få sova, så jag la henne innerst i soffan och mig på kanten, sen somnade jag nog någon timme. Men man sover aldrig bra när man ligger bredvid de små (i alla fall så gör inte jag de). Någon gång mitt i natten så vaknar jag av kramp i axeln, lillan har då också sovit lite grann men vaknar när jag vaknar. Vi gör om proceduren igen som X antal gånger innan, byter blöja, matar och hoppas på att hon somnar. Men hon kommer aldrig till ro, utan ligger och halvsover och gnäller lite grann. När Pontus kliver upp vid halv sju så går vi och lägger oss i sängen då får vi in fyra timmars sömn till, men det känns ändå som om jag har varit vaken hela natten.. vilket jag egentligen har.
Nu har hon precis somnat igen efter att ha varit vaken sedan elva. Det sköna är att hon i alla fall är glad när hon är vaken det har bara hänt ett fåtal gånger att hon har blivit ledsen och då är det oftast för att hon är hungrig..
Ja ja, detta är väl en småbarnsförälders vardag och det är bara att stå ut och leva på hoppet om att det blir bättre 🙂
Senaste kommentarer