Då är dagen med stort D här, beräknad förlossningsdag. Men jag tror inte att vi kommer att få träffa våran lilla tjej idag häller. Hon trivs förmodligen alldeles utmärkt i magen. Men någon annan som som vi ska träffa idag är våran barnmorska. Vi får se vad hon säger. Det känns bara jobbigt att släpa sig själv tillsammans med denna kagge in till stan bara för att konstatera att hon inte har kommit än och att det kommer dröja evigheter innan hon faktiskt kommer!
Där kom min självömkan fram igen, precis som igår kväll. Hyperventilerade i några minuter, grät en skvätt och fick massa kramar av Pontus. Det är lika för alla (nästan).. jag vet, men just nu är det nog mest synd om mig i hela världen!
Jag grinade varje dag sista veckan för jag ville att min tjej skulle komma, rätt va det är så händer det. Lycka till Ida
Kämpa på gumman. Puss
Finaste Ida, du är bäst! Hoppas lila Grilla kommer snart.. Stor kram!