Jag fyllde 40 år sommaren 2011 och så här är mitt liv på andra sidan kullen.
Jag är sambo med D och tillsammans har vi två augustitjejer födda 2006 och 2008. Vi bor lite lantligt på Ingarö i Stockholms skärgård. När jag inte är på jobbet myser jag med familjen, fotograferar, pysslar, sjunger och tränar döttrar i friidrott.
I morse vaknade jag upp med ett fånigt leende på läpparna – jag har åkt Tjejvasan! Vilken tillfredställelse. 3 mil på längdskidor. Den absolut längsta sträcka jag åkt någonsin och längre än vad jag åkt totalt i år som uppladdning inför Tjejvasan. Det hade i och för sig blivit fler mil i benen om det funnits tillräckligt med snö där jag bor.
Jag har min vän och kollega att tacka för att jag överhuvudtaget kom iväg på detta evenemang. Jag har väl tidigare tänkt tanken på ett deltagande, men aldrig fått ändan ur vagnen och anmält mig.
Mer tur med vädret som förstagångs åkare kunde vi ju knappast få. Strålande sol, i det närmaste klarblå himmel och runt nollan.
Starten i Oxberg var välorganiserad. ICA bjöd på nötter och russin. Swix hjälpte till med sista minuten valla. DHL organiserade logistiken kring överdragskäder och personliga tillhörigheter. Startgrupperna släpptes iväg med 15 minuters mellanrum.
Jag hade inte några förväntningar på loppet mer än att jag hört att det skulle vara långa köer till nedförsbackarna. Mitt mål var att klara tre timmar plus eventuell kötid, så runt fyra timmar.
I starten valde jag ett spår ganska långt ut till vänster, vilket inte var så smart eftersom spåren ganska snabbt blev färre och det var extra svårt att ta sig in från vänsterspåren. Första delen gick lite trögt och det blev många spårbyten som på vissa ställen var obefintliga.
Efter ett tag började startfältet att luckras upp och det blev enklare att ta sig fram i de fina spåren (fortfarande efter 14 startgrupper).
Första kontrollen var i Hökberg efter 11 km och det smakade riktigt bra med blåbärssoppa och en liten vilopaus.
Nästkommande mil flöt på bra förutom några tvärstopp innan nedförsbackar, men ingen längre väntan.
Efter sista engergipåfyllningen i Eldris återstod 9 km och de var riktig sega, men när det återstod 2 km fick jag ny energi av alla som hejade fram en för full hals längs spåret.
Jag var mäkta förvånad när jag passerade mållinjen och såg mitt namn och tid på ljustavlan: 2:50:52 Glädjetårar trillade ner för kinderna av lycka och utmattning. Wow – vilken känsla!
Min tid gav mig en 2620:e plats av 9027 startande.
Efter målgång delade ICA ut en goodiebag med välbehövliga energitillskott och man slussades bort till skidförvaring för att sedan åka transferbuss till godsutlämningen.
Tågtätheten tillbaka till vårt hotell i Tällberg var ganska gles, så vi sprang som galningar och tog ut den sista lilla energi vi hade kvar för att inte behöva vara kvar i Mora ytterligare 1 timme och 30 minuter.
Puh! Vi hann med, men pjäxor är inte de ultimata joggingskorna.
