Spark i baken

Tankar dagen innan Stockholm halvmarathon

Vinnare Tjejmilen

LÖPNING. Imorgon smäller det. Då ska ett av team ”Spark i baken”:s (jag och Glenn) delmål uppfyllas, nämligen Stockholm halvmarathon. Jag har lite blandade tankar och känslor inför loppet. Jag har känt mig lite halvrisig de senaste två nätterna, men på dagarna har jag mått toppen. Tilde har varit lite snuvig och jag är rädd att en eventuell förkylning ska stoppa mig och/eller Glenn imorgon. Men än så länge mår jag fint, det har känts bra när jag har tränat och har jag samma känsla imorgon som jag har idag borde det gå vägen.

Förra veckan sprang jag i mål på Tjejmilen på personbästa (51:26) och ändå var jag lite besviken, trots att jag ser ganska glad ut på bilden ovan, tagen i Intersports tält några minuter efter målgång. Jag jobbar för att få en bättre känsla efter mål imorgon. Då vill jag bara ha en massa endorfiner och vara nöjd över min prestation. Jag hoppas komma under två timmar och komma före Glenn. Då kommer jag vara grymt nöjd. Sedan hoppas jag att kroppen känns stark och pigg och att jag slipper krampen i bröstkorgen som höll i sig flera kilometer förra lördagen. Jag siktar på att springa lite snabbare första milen och sedan sänka tempot om jag behöver, annars kör jag på så länge det håller. Har gärna mer tid att utnyttja mot slutet än att känna press att nå tidsmålet sista kilometerna … men jag känner mig själv, har jag tid tillgodo och allt känns bra kommer jag såklart satsa mer. Nåväl, imorgon får vi se. Jag tänker en hel del på loppet som ni kanske märker, och det tror jag är en bra uppladdning.

Ikväll väntar härlig kräftskiva hos fina vänner, kanske inte låter som bästa uppladdningen, men då jag inte dricker alkohol, får njuta av att hänga med vänner och jag vet att jag får sovmorgon imorgon (barnen sover hos mormor och morfar) tror jag ändå att det är bästa peppen inför prestationen imorgon.

Är det någon annan av er läsare som springer imorgon? Vad har ni för mål?

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Åsa

    Jag ska oxå springa, är toknervös. Aldrig sprungit så här lång distans tidigare. Vill komma under 2 timmar o vara full av enorfiner vid målgång. Heja heja!

  2. Suss

    Fundersam… kramp i bröstet i flera kilometer? Kan det vara ett tecken på att kroppen behöver något annat än att springa vidare?
    Och nyfiken… vilket tillstånd vill du ha när du är i mål? Är det nöjd du menar?

    1. teresealven

      Suss, du är alltid så klok. Tror det var håll jag hade, kändes rätt att springa vidare. Och ja – mitt tillstånd är att jag vill vara nöjd över min insats och ha haft en rolig upplevelse.

  3. Mikaela

    Jag ska också springa imorgon, sprang tjejmilen förra helgen också.
    Men hade inget leende i mål, pressade mig inte så hårt som jag ville och var knappt svettig vid målgång. (Vet inte vad som hände, har inget å skylla på, förrutom mig själv).
    Men imorgon ska jag ha massa endorfiner och le och vara lycklig när jag kommer till mål.
    Har inget tidsmål, utan jag ska ta i allt jag har och ha roligt, samtidigt som det kommer bli sjukt jobbigt!! 🙂
    Lycka till imorgon, håller tummarna för dig att du ska komma i mål under 2 timmar, och innan Glenn 😉