Spark i baken

Jag springer på lördag

Som jag har velat fram och tillbaka. Jag har absolut inte lyckats träna med långpass och rejäla förberedelser inför Stockholm maraton. Samtidigt är maran något som jag tänker på ofta när jag är ute och springer. Jag tänker på folkhavet längst banan. Hejaropen. De tusentals löparna. Håret som reser sig på armarna när målet närmar sig. Glädjetårarna i ögonen. Känslan av att vara stark och orka mer än vad jag tror. Den magiska stämningen som jag upplevde 2009 när jag sprang. Jag längtar efter att få uppleva den igen.

Och jag har ju ett startbevis. Varför bara slänga bort det? Jag kan lika gärna ställa mig på startlinjen och få ett bra träningspass. Jag siktar på att springa ett varv. Känns det bra kommer jag att fortsätta. När jag inte orkar/kan springa längre kan jag gå. Och när/om jag anser att det är dumdristigt att fortsätta går jag av banan helt enkelt. Det är inte svårare än så. Då har jag fått smaka på den fantastiska marastämningen och jag har gjort mitt bästa efter mina förutsättningar just nu.

Jag har tagit ett beslut. För det känns rätt i hjärta och hjärna just nu. Jag startar på lördag.

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Sofie n

    Åååh vad avis jag blir! Sprang förra året och det var fantastiskt! Önskar att jag också hade haft en startplats i år 🙁

  2. Ida

    Hej Terese! Bra beslut.
    Jagg fick en startplats när jag gifte mig för snart ett år sedan. Så jag startade min träning förra sommaren men har tyvärr haft problem med ett löparknä så jag har inte heller kunnat springa några långpass. Jag har gått hos sjukgymnast, naprapat och nu tränar jag med en PT på SATS för att stärka mina löparmuskler ännu mer.
    Jag har också velat fram och tillbaka om jag skall starta eller inte. Men med precis samma känsla som du har så kommer jag också stå på startlinjen på lördag och hoppas också på att kunna springa ett varv. Jag kommer absolut att lyssna på kroppen och mina knän. Om jag ser dig så lovar jag att peppa dig. Jag startar i grupp F. Vilken grupp är du i? Vi kanske kan peppa varandra längs vägen?!
    Tack för en inspirerande blogg 🙂
    Kram Ida

  3. Ann

    Kul och gud vad spännande!! Bra att chansa, det värsta som kan hända är ju att man får bryta och det har ingen dött av. Kör på!

  4. Erika

    Vad roligt! Bra beslut! Jag kan inte fatta att det snart gått ett år sedan den där magiska/regniga/kalla dagen då jag sprang min första mara!

  5. Mia

    Åh underbart. Lycka till! Jag ångrar såååå mycket att jag inte anmälde mig. För. Det hade ju faktiskt funkat trots bebbe 🙂