Min graviditet denna gång är tyngre än min förra, men nu har jag passerat halvtid. Magen ploppade ut tidigare, jag har upplevt att jag varit tröttare (kanske för att jag denna gång har haft en son att underhålla också och jag har inte bara kunnat tänka på mig själv) och jag har haft en del bäckenuppluckring. Veckan innan vi åkte på semester kunde jag knappt ta mig hem från Charles förskola en eftermiddag, det gjorde riktigt ont bak i bäckenfogen och jag haltade rejält. Men efter cirka tre dagar var besvären borta. Jag tog det lugnt med träning första veckan på semestern, det var först i slutet av den veckan som jag vågade ge mig ut på en promenad längre än 15 minuter. Spinning har fungerat bra, har inte känt något när jag har cyklat eller efteråt vilket jag är enormt tacksam över.
Igår var jag hos barnmorskan på rutinkontroll och enligt henne så kan bäckenuppluckringen komma och gå. För två veckor sedan var jag övertygad om att jag snart skulle få kryckor eller rullstol då det kom så kraftigt så fort och tidigt. Nu känner jag mig mer optimistiskt och gör mitt bästa för att jag ska må bra resten av graviditeten och kunna träna så att jag mår bra. Det jag undviker nu är trappor, backar, stora steg, utfall och ojämn belastning. Sköter jag mig mår jag förhoppningsvis bra längre.
Har du haft problem med detta under din graviditet? Vet att det är väldigt vanligt, och det är visst vanligare för omföderskor.
Jag hade foglossning med båda mina barn, men med tvåan kom det i v.4 dvs innan jag ens visste om att jag var gravid. Efter kryckor hamnade jag i rullstol och blev tillslut inlagd på smärtkliniken. Kanske onödigt att skriva men jag testade ALLT som fanns att tillgå då. Efter förlossningen försvann inte smärtan utan jag har kämpat i åtta år med den. Det som har har gjort att jag har kunnat komma framåt är följande: osteopati (för korrigering bäcken, nerver och ligament), träning (då pilates för uppbyggnad av inre magstabilitet och yoga för själen då konstant smärta sätter sig på psyket) och mat (fokus på stabilt insulinnivå för att minska på inflammationer i kroppen).
Håller tummarna för att du ska slippa foglossningen och att graviditeten ska gå bra. Tack för en bra blogg!
Jag känner verkligen igen mig i din beskrivning. Min första graviditet var nästintill problem fri men denna gången har även jag drabbats av bäckenuppluckring. Det började på allvar för snart två veckor (v 33) sen och för tillfället gör det ont både när jag sitter och går. Jag ska snart få låna ett stödbälte av en kompis och hoppas att det är övergående. Tack förresten för din snälla kommentar på min blogg och jag gillar skarp din. 🙂
Hade en del besvär när jag var gravid och kan rekommendera ett stödbälte när man får ont. Mitt köpte jag från Gula rehab men det finns säkert på många andra ställen eller genom sjukgymnast. Inte snyggt alls att ha på sig så tacksamt nog var magen störst under vintern och jag kunde gömma bältet under jackan. Men det hjälpte och jag kunde fortsätta prommenera i alla fall trots mina besvär. Dessutom blir det lite automatiskt så att med bältet på så påminns man om allt det där med att hålla ihop benen, ta korta steg och belasta både benen/bäckenet jämt!
Hej! Eftersom jag aldrig har skrivit något här, vill jag bara säga att jag gillar din blogg väldigt mycket. Så glad att jag hittade den.
Själv är jag i vecka 39 och har haft problem med bäckenuppluckring sedan v 26-27 ungefär. Det här är mitt andra barn, första föddes för sju år sedan då jag var 25. Kan inte minnas att jag hade såhär ont trots att jag inte tränade och kunde äta en påse Polly om dagen.
Under den här graviditeten fortsatte jag träna, med en PT 3 gånger i veckan, styrketräning som blev mindre och mindre tung – slutade med front- och back squat, marklyft kanske runt vecka 20, bytte mot benpress osv. Mycket träning för överkroppen har gjort att jag inte har känt av ryggen sedan jag började träna. Hoppas att jag lyckas underhålla det med hjälp av gummibandsövningar hemma, eftersom fr o m nästa vecka blir det antagligen mycket mys och amning i soffan 🙂
Det jag är besviken på är att jag smärtor i SI-leden har blivit värre och värre, sjukgymnasten kunde bara konstatera att jag tränar på rätt sätt och att det inte fanns något mer att göra, förutom akupunktur som jag inte hann med pga alla semestrar. Sedan vecka 34 behöver jag lägga mig några minuter flera gånger under dagen för att jag har för ont. Att sitta på en stol är det värsta, men de här sista veckorna gör det faktiskt ont oavbrutet. Inte mycket kvar.
Hoppas att du kommer att må bra under din graviditet, ända till slutet. Det är ju så mysig och speciell tid i livet.
Jag har nu kommit in i vecka 34 och än så länge har jag mått oförskämt bra hela graviditeten. Nu börjar magen svälla allt mer men inga känningar i bäckenet än och jag kan fortfarande hålla igång med långpromenader.
Åh så skönt. Mådde oförskämt bra förra graviditeten, så det är väl inte mer än rätt att jag också får smaka på lite hur det känns för många andra gravida … än så länge är det faktiskt inte galet farligt, det kommer och går lite.
Är gravid i samma vecka som du, vi är också beräknade till julafton, så det är extra roligt att följa dig nu! Jag har dock inte upplevt några komplikationer ännu, så några råd att ge har jag tyvärr inte. Ville mest bara säga att bilden till inlägget är otroligt vacker! 🙂
Lycka till med allt, jag hoppas att det onda försvinner och att du får må bra!
Jag hade stora besvär under min första graviditet, när jag sedan blev gravid igen, 8 månader senare fick jag veta att jag skulle få det ännu tuffare. Men jag lyckades träna upp musklerna runt bäckenet och fick mindre besvär andra gången. Träning kan ju kompensera en del av det som hormonerna ställer till med.
Jag är bara i v. 11 i första graviditeten, men har redan börjat känna av bäckenet ner mot svanskotan. Har också märkt att spinning fungerar mycket bättre än långpromenader! (så länge jag inte står upp på cykeln, det känns konstigt sedan någon vecka tillbaka)
Det enda svåra är ju att inte triggas med för mycket och komma upp i för hög puls. 🙂 Speciellt svårt när det är peppande ledare! Då längtar man tills magen syns så att man inte bara ser ut som en latmask.. 😉
Trist att du fått ont! Har tyvärr inga tips då jag haft två ”lätta” graviditeter med ingen som helst smärta eller andra problem. Men vill ändå bara säga att jag har kompisar som haft just dessa problem och det har försvunnit efter ett par veckor eller åtminstone blivit mindre ont! Så fortsätt du att träna och göra det som känns bra för kroppen! tack för en toppen-blogg förresten!
Som du skriver är detta ett väldigt vanligt problem. Den vetenskapligt visade bästa behandlingen är akupunktur, dvs nålar som man sätter i området där man har ont. Den behandlingen är ofta väldigt effektiv och det brukar bara ta några behandlingar innan man fått mycket god effekt. (Det finns en bra doktorsavhandling om detta av H Elden från Göteborgs universitet)
Innan behandlingen är det viktigt att diagnosticera smärtan ordentligt. Det är också vanligt med smärta från ryggen under graviditeten och där har akupunkturen inte alls lika god effekt. Det betyder att man måste göra några tester för att säkerställa att smärtan kommer från bäckenet och inte från ryggen innan man väljer just akupunktur som behandling.
De flesta sjukgymnaster är duktiga på detta och kan skilja ryggsmärta från bäckensmärta, många av dem kan också behandla med akupunktur.
Till akupunkturbehandlingen kan man också lägga stabiliseringsträning.
Andra råd som är bra att följa är att:
1. Stå och sitta med jämn vikt på båda benen, dvs inte stå och hänga på ena höften eller sitta med benen i kors.
2. Gå med lite kortare steg, ungefär som om man har en kort snäv kjol på sig. Undvik långa och ”stötiga steg” som vid löpning.
3. Cykling är att föredra framför löpning
Hoppas att du inte behöver få stora besvär av detta. Lycka till med graviditeten och träningen!
Hej! Först vill jag tacka för en toppenblogg! Inspirerande läsning. Min andra pojk är nu 9 mån och när jag väntade honom hade jag besvär med bäckenet till och från men det var faktiskt när jag rörde på mig som det släppte av! Jag tror på att kroppen mår väl av att röra på sig men givetvis att man anpassar sig efter hur man mår. Dessvärre har jag besvär med leder och då främst knän efter graviditeten. Kanske beror det på att jag rörde mig för mycket under grav eller relaxinet som luckrar upp ligament å leder? Men jag tränar alternativ träning och även om det är löpa jag vill göra så upptäcker man ju andra motionsformer! Lycka till å va rädd om dig