Trettonbarnsmamman

Roadtripp m.m

Go kväll vänner. Ska ”snacka” lite med er innan jag bäddar ner mig tänkte jag 😉
Jag klev upp tidigt i morse, nervös inför samtalet med vårdpersonalen. Vi gick igenom vad Linnéa har ätit sen vi sågs i onsdags och kom gemensamt fram till att hon får vara hemma över helgen. Hon har ätit bättre idag och vi känner att det beslutet var rätt just nu 🙂 En bra dag idag 🙂 Jag säger inte att det har varit lätt men med envishet har det gått bättre än dagarna innan. Kämpa på älskade Linnéa ❤

Jag vill klargöra en liten detalj så inget missuppfattas….
De ungarna i skolan som har gått och kallat Linnéa för en hel del skit – ja, jag är förbannad på de. Jävligt förbannad. Men det betyder inte att jag skyller Linnéas ätstörning på de! Jag är inte dum i huvet och vet att det ligger mer bakom det hela. Men deras beteende har ändå haft en del med det hela att göra. Deras ord lyckades skada Linnéa hårt när hon var som svagast. Som att strö salt i ett öppet sår. Inte en gång. Inte två gånger. Utan upprepade gånger.
Nej, de är inte skyldiga till allt. Absolut inte. Men de är inte heller helt oskyldiga! De kunde ha valt att lära känna Linnéa. Trots att hon inte var exakt som de. Trots att hon gick sin egen väg med sin egen stil. De kunde ha gett henne en ärlig chans. De hade chansen att då också upptäcka vilken härlig tjej Linnéa är. En tjej med enormt rolig humor, fantasifull, lite härligt galen, en trogen vän och så mycket mera. De tog aldrig den chansen 🙁 De gjorde sitt val. Kanske kände de sig osäkra? Hotade?rädda? av Linnéas sätt att våga vara den hon är. Våga vara annorlunda. Våga skilja sig från andra. Jag vet inte. Men de valde att bli mobbare. De valde att kalla henne för saker som ingen mamma vill att hennes barn ska kallas för. De gjorde det. Och det de gjorde har ärrat mitt barn ! Så ja, jag är förbannad på deras inblandning i det hela! Jag skyller inte allt på de. Men jag tänker inte heller dra ett streck över det de gjort. Jag önskar dock av hela mitt hjärta att de eller någon som känner de som berättar för de läser detta. Jag önskar att de inser djupet i deras ord. Jag önskar att de känner ånger och kan därmed också ändra på sig. Jag önskar att de kommer till en insikt så att de kan växa till förståndiga vuxna människor  som sen, när de har egna barn kan lära sina barn att inte bli mobbare.

Ja, det var det det. Lite rörigt kanske men jag hoppas att ni fattar.

Imorgon ska vi göra en liten roadtripp till Nykvarn. Varför får ni veta inom kort 😉

image

image

Nu sova…Vi ska iväg tidigt.
Kram ❤

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Lina Tsutsutmi

    Åh vad tråkigt att höra ): Det är inte rättvist när något barn blir illa behandlat. Tror säkert att ätstörningar har något med mobbningen att göra. Känner en tjej som hade ätstörning och det visade sig senare att hon blev mobbad av de andra tjejerna i skolan.
    Jag hoppas hon blir bättre och Linnea kommer med all säkerhet bli starkare!
    http://www.jagarbipolar.spotlife.se

  2. evelina

    Måste säga att du är förbannad på ungdomarna som kastat skit på Linnea o det förstår jag mycket väl. Men hennes problem har kommit mycket tidigare. Har läst igenom Linneas blogg, som är mycket välskriven, men min fråga är om du har läst den? Vid något tillfälle skrev hon att hon ville ha alldeles tyst omkring sig, när hon bakar? Det MÅSTE ha varit oerhört jobbigt för henne att ha så många småsyskon runt sig. Så du o Peter har också ett ansvar i denna fråga anser jag. Hon var inte bra när du o Linnea o David, var med i Efter 10. Du tar detta säkert som en anklagelse, men som föräldrar är ni inte oansvariga. Håller tummarna för henne o Er att hon blir frisk igen! Att ständigt vara på tapeten i blogg o tv-program är kanske inte helt Ok.

  3. Mor till tre barn

    Hur gör ni när ni åker iväg nu på en s.k roadtripp med L? Jag menar inte att man ska stänga in sig med henne men för varje överhoppad måltid så vinner anorexin och det är otroligt viktigt att ta kampen varje dag och måltid..det är 5-6 mål per dag som gäller. Det är så lätt att man blir medberoende som anhörig. Anorexin är lömsk det kommer du att upptäcka det är smusslande på så många vis. Jag vet att man kan fixa detta hemma men då gäller det verkligen att vara på hela tiden. Styrkekram!

  4. Ida

    Så tråkigt att Linnea inte mår bra. Har läst hennes blogg ett tag nu och tycker hon är så modig som vågar berätta så öppet och ärligt om hur hon mår. Mobbning kan sätta mycket djupare spår än man tror och jag undrar om de som mobbar verkligen förstår vad de håller på med. Jag blir lite irriterad när vissa antyder att Linneas problem skulle handla om brist på uppmärksamhet. Förstår inte hur man kan resonera så? Jag tror att det är tvärtom, att föräldrar som har många barn i regel har mer tid för sina barn än de som både jobbar och har fullt upp med allt annat. Så ni som kommer med sådana kommentarer borde tänka er för en gång extra. Jag tycker det är viktigt att prata om svåra och tunga saker, att lyfta fram det och inte låta det tystas ner. Kan bara hoppas det snart vänder och blir lite bättre för Linnea och hela er familj.

  5. Häxansurtant

    Mobbing är för jävligt!!!
    Vart själv hårt mobbad !!! Ända ifr dagis(?!?!) började när jag var fyra år…till när jag drog ifr den hemska hålan jag bodde i!!! Flyttade när jag var 16…aldrig återvänt ..
    Kommer aldrig någonsin gilla mig själv el våga lita på ngn!
    Man blir tyvärr ärrad för livet!!!
    Men ännu sorgliga är att vi vuxna inte föregår med gott exempel! Vi säger ajabaja till barnen medans vi själva sitter o ”pratar skit” om tex grannen/lärare etc inför barnen…
    Jag är helt övertygad om att jag själv vart så hårt mobbad & utfryst pgr av mina föräldrar.. För jag vart även mobbad av vissa lärare…
    & väljer man ett sådant udda fult namn på sitt barn så är det liksom bäddat..likadant fick jag alltid skämmas för mina kläder…

    Blir så trött & uppgiven på människor… Vem vet ..är kanske fel på mig?!?! Som vägrar den sk normen ..men vad är normen??? Vem är du/mobbaren att sätta upp normen?!?!
    jag anses väl fortf som udda..huset fullt av barn & djur ,svartklädd tatuerad piercingar hahaha….
    kämpa på Linnea !!
    Du är värd att vara lycklig!!

  6. moa

    Om jag har förstått det rätt är ätstörningar enligt 1177 en slagsmål tvångsjukdom som oftast är ärftlig precis som ocd och andra tvångsjukdomar. Detta kan utlösas av typ allt eller ingenting. Att ni ens har mage att beskylla föräldrar som gör sitt bästa att det är pga antalet barn, medverkande i tv serie å dylikt är patetiskt å löjligt. Jag vet barn utan ett endaste syskon som har ätstörningar.
    Detta är en sjukdom som bryter ut utav olika orsaker å att hitta nån å skylla på hjälper inte en enda person utan man måste fokusera på att hitta styrkan att bryta ångesten å tvångstankarna så man kan hantera framtiden. För detta krävs terapi ibland medicin å föräldrar som bryr sig vilket jag tycker det är jävligt tydligt att dessa föräldrar gör! Å ni som tydligen vill kasta sten kanske ska läsa på lite innan ni gör det för innan ni vet ordet av det så har er familj drabbats av något dylikt å när man mår som värst hjälper det inte att läggs skuld på någon utan hitta lösningen ist

  7. Maria

    Jag tycker det är bra att Ni står upp för er dotter och vågar prata om de allvarliga konsekvenser mobbing får.
    Jag har varit i er sits, och ilskan jag kände och fortfarande känner över att några av ren ondska skadade mitt barn är enorm. Att ni tar upp detta på bloggen kan vara till hjälp för andra, för man kämpar rätt ensam i skolans betongvärld med lärare som inte är värda namnet. För att inte tala om föräldrarna till mobbarna som tydligen anser att det är andras jobb att uppfostra deras barn. Stå på er, vi är många som tänker på er.

  8. Maritha Rolandssson

    Vill bara skicka styrke kramar till hela familjen och en speciell kram till fina Linnea ❤️

  9. Annika

    Var själv mobbad under alla skol år (35år idag) barn kan/är väldigt elaka både i ord o ibland handling – dock oftast utan egentligen förstå den enorma skada som blir som en tagg i den utsatte, min sitter kvar till viss del o visar sig emellanåt. Ni gör fullständigt rätt i att lyfta upp ämnet. Det är Linnea som är den starke som just vågar vara sig själv – miljoner styrkekramar till er vackra dotter!!!!

  10. Johannah m. 5

    Är det någon familj som fixar detta så är det er. Ni är underbara föräldrar som vad jag förstår och kan läsa/se ger betydligt mycket mer tid till era barn än många andra. Linnea är en fantastisk person och jag tror på henne. Så jäkla synd att ungdomar idag måste hitta ”offer” att försöka trycka ner. “Be kind, for everyone you meet is fighting a battle you know nothing about.” Det försöker jag lära mina barn och leva efter själv.

    ― Wendy Mass, The Candymakers

  11. Caroline

    Hej!

    Det är så förjävligt, stackars Linnéa. Finner inga ord. Men som jag skrivit tidigare så tror jag starkt att hon har styrkan och modet för att ta sig ur detta <3 jag vet det sitter som klistrat och det kommer dröja innan hon konmer ur detta – men hon kommer fixa detta!!
    KBT kanske skulle vara nåt också? ( kognitiv beteende terapi ) Kolla upp det om ni inte redan har! Vet inte exakt hur det funkar, men sån typ av terapi ska hjälpa en att förändra sitt tänkande. Bara ett tips!

    Mobbning är sååå vidrigt. Jag blev själv mobbad i 9 lååånga hemska år. Psykiskt. Fysiskt. Det sätter sina spår. Är nu 9 år sedan jag slutade skolan, men minnena kommer och går.

    Förresten, något helt annat ..Har du någon tatuerare du skulle kunna rekommendera? Nån riktigt bra! 🙂 kram till er alla

  12. Marita

    Oj, va många s.k. ”råd” Du /Ni får. Jag har läst Linneas blogg och det var då, jag först jag förstod vilket helvete ni går igenom, vilka oerhörda bekymmer Ni har. Jag skall inte ge Er några råd ( för det har jag inga) utan lev och gör det som känns rätt för Linnea och för Er allihop! Önskar jag kunde hjälpa Er,,,men sänder många varma kramar till Dig, Mirka, och till hela Din underbara familj.

  13. Cleo

    Tycker lite tvärtemot en del kommentarer, tycker det är bra att lyfta ett tungt ämne. Att ge orsaker och hur man arbetar för att förbättra tillvaron för sitt barn. Tror det första man gör som förälder är att rannsaka sig själv, att skuldbelägga föräldrar för att de har mycket barn är bara larvigt. Den här sjukdomen finns i alla familjer, med syskon eller utan.

    Att lägga ner blogg och sociala medier och ägna tid till familjen förstår jag inte riktigt, troligen lägger Mirka först tid på familjen och om det finns tid över, på bloggen..Dessutom har många människor som gått igenom samma helvete kunnat ge peppar, tips och råd..

    1. Clara

      Självklart finns sjukdomen i familjer utan syskon. Personer som inte har blivit mobbade kan också ha den, då ska man inte ”skylla” en del av det på mobbingen heller då?
      Sen behöver det ABSOLUT INTE bero på många syskon såklart! 🙂

  14. Mia

    Håller helt med Karin, kanske dags att ta timeout från blogg och event och bara ägna all tid till alla barn, speciellt Linnea behöver lugn o ro borta från offentligheten. Det är en så pass ung tjej det handlar om, kanske inte alla beslut är genomtänkta, det finns både vänner, okända och sådana som känner mindre vänskap som lusläser allt som läggs ut på bloggar. Min åsikt är att man kanske ska behålla en del inom familjen. Inte elakt menat men allt behöver inte ut till allmänheten.

  15. L

    Känner du själv skuld, obefogad eller ej, över Linneas ätstörning?
    Att hon inte känt sig sedd och fått tid och bekräftelse från sina föräldrar bland alla dessa barn?
    Hur kan ni ge alla egentid?
    Ingen anklagelse men frågor.

    1. Clara

      Undrar också det. Menar inte heller som en anklagelse,men är själv ungdom och vet hur jag kände när jag vara allvarligt sjuk.

  16. Nanna

    Självklart gör dom elaka kommentarerna bara allt värre! Vi vuxna måste alltid säga ifrån. Men hur vet man om ens barn ”bara” bantar eller när det är en ätstörning? Du behöver absolut inte svara. Kanske kan du skriva en privat och anonym dagbok om er situation för att få ordning på allt i huvudet? Och kanske kanske i framtiden skriva en bok som kan ge stöd för andra???

    Där finns så lite att läsa i det ämnet.

    Eller inte. Du gör som du vill.
    Och lycka till. Och det är bra du skriver i bloggen och är ärlig. Jag läser en annan blogg om en kvinna vars barn fått cancer. Det är också en förskräcklig sjukdom.

    1. mirkak

      Det är svårt att se tecken innan allt plötsligt blir väldigt uppenbart tyvärr. Man vill ju inte direkt heller tro det värsta och litar på när barnet säger att hen ätit tex hos kompisen osv…. Men till slut blev det bara så uppenbart att man inte kunde ” snacka bort ” det hela. Här efter vet jag dock att jag kommer att vara mycket mera observant.

  17. Karin

    Styrka till er alla. Jag uppfattade att Linnea först nu fått veta vad som sagts om henne men att hon mått dåligt länge och haft anorexia ett halvår. Jag vet inte på vilket sätt hon varit ansedd som annorlunda. I gymnasiet brukar de flesta ha mognat, i Uppsalas gymnasier finns en mängd variationer av människor och en stor acceptans av ”annorlunda” så det finns alla möjligheter till att få en helt ny start till hösten : )) Har ni funderar på att bara vara familjen Norrström ett tag dvs att inte vara familjen annorlunda. Antyder inte att hennes mående beror på det men hon verkar inte vara så positiv till det och det kan väl aldrig vara en nackdel att i en sån här situation dra sig tillbaka och bara satsa på familjen, ta hjälp med de yngre, ge massor av egentid med de äldre låta de bestämma aktivitet eller bara ge dem tid att vara och prata utan att resten av gänget är med. Inte fela sitt liv med andra. Håller alla tummar, det kommer att ordna sig även om det gör mer ont nu än vad ni kunde föreställa er.

    1. Camilla

      Så som du skriver tänkte jag också, att familjen drog sig tillbaka lite o bara vara en vanlig familj, samt att göra lite mer tonårsgrejor med Linnea , och låta henne få vara i centrum utan att hela syskonskaran ska vara med, hon kanske behöver lite mer vuxenkontakt och mindre barnkontakt när hon har det tufft i sin sjukdom.

      1. mirkak

        Vi är en vanlig familj som gör helt vanliga saker. Linnéa får en hel del ” egentid” men syskonen kan man inte bara sudda bort från hennes liv och de är viktiga för henne också 😉

        1. Camilla

          Linnea har ju gått ut med på sin blogg att hon är bisexuell! Kan det har varit en orsak till mobbing? Tyvärr så vet ju inte alla att året är 2015

  18. Frida mamma till 3 mirakel

    Mycket känslor i en tånnårings liv, vänner kan lyfta så mycket, och samtidigt sänka så totalt om de mobbar. Ni är starka som kämpar för Linnea och det tror jag är den enda vägen att gå, kämpa, visa kärlek och envishet. Ge aldrig upp. Var konsekvent och prata. Hitta på saker att göra bara du och Linnea, gå på bio, shoppa, bowla, Ikea eller en kaffe på stan 🙂 Inga måsten om att äta just då. Stärk er relation, då kan Linnea hitta kraft i den.

  19. Linda

    Mirka vilken fantastisk mamma du är, så klok och stark! Blir så oerhört imponerad av hur du rodar allt, och aldrig ger upp! Många styrkekramar till er alla ❤️

  20. Carina H

    Klart att man förstår att allt inte beror på ´mobbarna´men säkert en bidragande orsak till hennes problem, jag tror säkert att Ni och Linnea fixar detta med tiden, och när detta är klart är det bara linnea som vet, men jag sänder styrkekramar till henne att hon klarar av detta, men sticka ut från mängden idag är det många som gör, så varför mobba pga detta förstår inte jag, går själv min egna väg och inte vad jag vet att jag blev mobbad i skolan eller någon annanstans, men folk kan vara riktigt jävliga ibland. stort lycka till med det Ni skall göra idag, och många kramar till Linnea. Många hälsningar från Upplands Väsby

  21. Birgitta

    Hej Mirka!
    Tycker du gör helt rätt som vill ta reda på vilka mobbarna är. När jag var i Linneas ålder ville jag också sticka ut. Inte vara som alla andra. Ha en egen stil.Det slutade med att jag flyttade till en större stad för att studera och där min stil inte var något speciellt iögonfallande. Där ingen brydde sig om just det. På en liten ort ska man helst se ut som alla andra små grå råttor. Det kommer att gå bra för Linnea så småningom. Hon får göra som jag gjorde i min ungdom. Ha det gott.

  22. Birgitta

    Hej Mirka1
    Tycker du gör helt rätt som vill ta reda på vilka mobbarna är. När jag själv var i Linneas ålder ville jag också sticka ut.
    Känner igen mig väldigt väl.

  23. Inger Mattsson

    Kära Mirka!
    Du tänker helt rätt när du vill skydda och försvara din dotter från tanklösa mobbare. Du reagerar instinktivt helt rätt. Det finns ingen anledning att ta hänsyn till ren och skär dumhet oavsett mobbarens bevekelsegrund.
    Du är en lejonmamma med hjärtat på rätt plats!

  24. Emma

    Hej. Sitter linnea med vid varje måltid? För ett krav ni kan ha är hon ska sitta med er vid bordet. Så hon inte undviker alla mat situationer. Även om hon inte äter eller om hon bara äter en morot.

  25. Svandis Ros

    Åh… så trist…

    min dotter har alltid gillat svart… Goth kläder… därför kunde jag lätt rekommendera kappan här om året som du senare köpte till Linnea. Men blickarna min dotter fick då hon vågade trivas i sina svarta kläder med kedjor.. och ja, hon blev också mobbad 🙁

    Jag avgudar barn/tonåringar som VÅGAR… som vågar sticka ut o ta för sig! Men det är svårt för de som gör det… tyvärr verkar alla tycka att ingen ska sticka ut 🙁

    Jag hoppas verkligen Linnea klarar sig ur denna onda cirkel som allra allra först… så inte kroppen tar stryk.

    Linnea, till dig vill jag säga: Du är så fin som du är. Att du vågar klä dig på DITT sätt, färga året rött och orange (lila/blått/grönt), sminka dig som du trivs med… låt ingen slå dig ner! Kom igen starkare än innan. För det är du sannerligen värd!

    Många kärlekstankar till Er!

  26. popcorn

    Tusen och en fråga……svara om du vill! Läser du Linneas blogg? Du får mycket ”skit” i din blogg, är du inte orolig att Linnea också ska få det? Särskilt nu när hon är känslig….
    När började mobbningen, var det när hon bytte skola?
    När/hur fick ni reda på det?
    Och hur märkte ni att hon hade en ätstörning? Vilka varningssignaler finns? Hur fort får man hjälp inom vården när man söker dit, lång kö?
    Vad ska Linnea gå för linje på gymnasiet?